Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kurfursten gjorde under vintern och våren 1655
upprepade försök att få i gång underhandlingar med Sverige,
men begärde förgäfves, att Sveriges konung skulle yppa
något om sina önskningar och planer. Waldeck erbjöd i
april skriftligen sina bona officia för ett närmande mellan de
båda makterna, och uttryckte sin stora missbelåtenhet öfver
Sveriges passiva hållning. Kurfursten fram stalde slutligen
till Wolfsberg, först genom Waldeck och sedan personligt,
ett alliansförslag, enligt hvilket Brandenburg mot
erhållandet af suveräniteten öfver Ost-Preussen och biskopsstiftet
Ermeland skulle understödja Sveriges företag mot Polen.
Han önskade äfven att i alliansen indraga åtskilliga frågor
hörande till den tyska politiken.
- Då Wolfsberg ej erhållit några ytterligare order om
underhandling, kunde han till kurfurstens framställning
endast gifva ett undvikande svar. Detsamma blef förhållandet
med Bengt Oxenstierna, som anlände till Berlin för att
representera konungen af Sverige vid arfprinsens dop. Afven
General Wittenberg, som i början af maj kom öfver till
Pommern för att mottaga befälet öfver de där förlagda
trupperna, saknade hvarje fullmakt att underhandla med
kurfursten, ehuruväl detta hade lofvats den brandenburgske
gesandten i Stockholm. När slutligen Generalmajor Wiirtz
vid det besök, som han å Wittenbergs vägnar aflade hos
kurfursten för att underrätta om de svenska truppernas
marsch genom Hinterpommern, ej häller hade något
bemyndigande att underhandla om ett förbund, så tröt
tålamodet de kurfurstlige. Waldeck uttryckte i skarpa ordalag
sitt missnöje till Wolfsberg, och oviljan mot Sverige var
stor. Wolfsberg fann sig därföre föranlåten att underrätta
sin konung härom och bedja honom gå Berlinhofvets
önskningar till mötes. 12
Innan hans bref anlände till Stockholm, hade dock Karl
Gustaf funnit för godt att närma sig Brandenburg. I ett
bref till kurfursten lofvar han att öppna underhandlingar
med honom i Stettin, och den 19 maj utfärdades en
instruktion för underhandlarena, Bengt Oxenstierna och
Nico-demus IAllieström. Konungen misstrodde ännu kurfursten,
och svenskame skulle därföre iakttaga den största forsigtig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
