Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom i följande punkter, där det ställer vilkoren högre: Då
Brmeland ligger bra för Sverige, skola kommissarierna lofva
ett annat område i ersättning. Pillau och Memel skola
lemnas till konungen såsom en »assekuration i vänskapen».
Kurfursten skulle dock få tillsätta kommendanten i Pillau, som
toges i konungens ed, och konungen tillsätta den i Memel,
som toges i kurfurstens ed. Föröfrigt önskade konungen
noggranna bestämmelser ifråga om en gemensam krigsföring.
Han ville härvidlag tillförsäkra sig öfverbefalet och fordrade,
att orter, som af kurfursten intogos och ej ärnades till
honom, skulle svära ed till konungen. Slutligen sattes såsom
ett nödvändigt och oeftergifligt vilkor för hvarje vidare
underhandling, att kurfursten afbröt förbindelserna i Haag.
Karl Gustaf ankom själf till Stettin den 23 juli.
Un-derhandlingame fördes nu på slottet, och konungen tog
personligen del i dem. Han sade sig vara angelägen om
ett förbund med kurfursten och hade landstigit i Pommern
i stället för i Preussen för att betaga denne hvarje oro. 30
Waldeck och Schwerin, som i det längsta varit
förhoppningsfulla och önskat ett förbund med Sverige, ansågo, att
hvarje fortsatt underhandling vore omöjlig på basen af
konungens fordringar och kurfurstens sista memorial af den
22 juli, i hvilket han begärde allt fortfarande uppskof i
krigsbrottet med Polen, Ermeland med Braunsberg, samt
dessutom om möjligt Elbing och en del af Samogitien samt
kommunikationslinien öfver Weichseln, allt med full
suveränitet. Sverige skulle däremot få det kungliga Preussen
oeh arfsrätt’ till dessa områden. Dobrczenski och
Schip-penbach, hvilka besökte Berlin, likaså underrättelserna från
Haag synas ingifvit kurfursten förhoppning om att Sverige
skulle gifva efter. Karl Gustaf var likväl ej böjd för
med-gifvanden, och Brandenburgs fordran att fördröja
fredsbrottet med Polen hade väckt hans misstankar. Från
Waldeck erhöll kurfursten därföre det rådet att af bryta
underhandlingarne och sända trupper mot gränsen. Brandenburgs
dåliga krigsutrustning ingaf honom visserligen farhågor,
men någon annan utväg ansåg han ej stå öppen. Kurfursten
delade hans uppfattning och befalde den 27 att af bry ta
underhandlingarne. Kurfursten sökte trösta sig med, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
