Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver ett särskildt instrument skulle upprättas, och alla
tullinkomsterna skulle lika delas mellan kontrahenterna. 43
Oxenstierna hade bemödat sig om att, såvidt det kunde
låta sig göra, först och för dg behandla frågorna om
läns-förhållandet, innan man afgjorde frågorna om satisfaktion och
vapenstillestånd. I hufvudsak blef också länsfördraget
färdigt på det gamla året. »Mycket högt drager man det här
an», skrifver Oxenstierna, »att vasalagii traktaten förpligtar
kurfursten icke allenast som en hertig i Preussen utan som
en kurfurste till E. K. M:ts intresse, och håller därföre, att
E. K. M. mera advantage däraf tager än af många
con-quester», och konungen tackar sin kanslär (2/i) för den »vackra
nyårsgåfvan», och »den tjenst han fäderneslandet gjort hafver
att bringa en sådan kurfurste under Sveriges devotion».
Fördraget kunde dock ej utskrifvas, ty i dess 23. artikel
ville Oxenstierna, att kurfurstens satisfaktion skulle insättas,
och angående denna hade man ej uppnått någon enighet.
Kurfursten hade, såsom nämndes, förklarat sig nöjd med
Ermeland såsom pant, och Oxenstierna hade verkligen fått
fullmakt att sluta »quocunque modo, dock mot förpaktning
af Ermeland». Endast ogärna hade man å svensk sida varit
benägen för detta medgifvande. Oxenstierna framlade
därföre först det förslaget, att kurfursten skulle i stället för
Ermeland taga 100,000 gyllens ränta i Storpolen. »Ville
det gå», skrifver han till konungen den 26 dec., »att
kurfursten toge panten i Storpolen, vore det en önskelig sak
efter mitt ringa eftertänkiande. Därmed behölle6 Ermeland,
och således kvarteren till arméns förstärkning; Braunsberg
och Frauenburg (blefvo) utan dispyt, och Preussen råkade i
konsideration; kurfursten engagerades i Storpolens
konserva-tion och lades ett stort fundament till själfva bytet.»
Kurfursten visade sig emellertid ingalunda böjd för dessa
vidt-sväfvande planer, och det oaktadt Oxenstierna lofvade
med-görlighet i andra punkter.
Ermeland skulle sålunda lemnas såsom pant.
Oxenstierna ville dock ej lemna hela Ermeland. Han var hågad
minska panteskillingen och äfven åren till igenlösning, om
kurfursten ville afstå en del däraf. Denne var dock
härut-innan obeveklig. Oxenstierna fann snart, huru ifrigt han åstun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
