Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara det bästa. Erik Oxenstierna åtföljde konungen till
Bartenstein, där han såsom den främste underhandlaren
ådrog sig den största uppmärksamhet. 47
Konungen sökte genom att lofva eftergift i flera småsaker
vinna kurfurstens förtroende. I hufvudsak stod han på sina
gamla anspråk, och om något gemensamt uppträdande mot
Polen kunde man ej enas. Det ofvannämnda brandenburgska
förslaget afböjdes ej bestämdt af konungen. Därtill var
han en allt för varm vän af djärfva politiska hugskott, men
han ville dock ogärna nu inlåta sig på detsamma. Hans
tankar voro allt fortfarande främst riktade på Polen.
Oroande underrättelser från detta land hade redan nu
framkallat hos honom beslutet att ånyo så fort som möjligt
be-gifva sig söderut.
Detta konungens beslut framkallar onekligen frågan:
Hvad tänkte sig Karl Gustaf vid denna tid med detta arma,
sönderslitna rike? Var han fortfarande betänkt på att blifva
dess konung? Underhandlingarne i Königsberg gifva vid
handen, att han uppgifvit denna plan. Han skulle ej annars
fäst en sådan vigt vid att lösgöra Preussen från Polen. Att
Erik Oxenstierna i detta afseende inverkat på konungens
beslut är mer än troligt, då det är just efter deras
sammanträffande och under tåget norrut, som konungen
definitivt öfvergifver denna plan. Omöjligheten att få till stånd
en riksdag i Warschau, den polska adelns opålitlighet och
det hat katolikerna hyste till honom såsom protestant torde
ock inverkat på hans uppfattning härutinnan. Däremot
dyka delningsförslagen ånyo upp. Antagligen var det
såsom en följd af konungens och rikskanslärens enskilda
öf-verläggningar, som de förslag till delning uppgjordes af
Oxenstierna, hvilka återfinnas bland hans koncept.
Konungen synes i detta vfallet haft ganska obestämda och växlande
åsigter och önskningar. Ibland ville han dela hela Polen
mellan Sverige, Brandenburg, kosackerna, Siebenbiirgen och
möjligen Ryssland, ibland åter ville han bevara någon del
själfständigt eller såsom län under Sverige. Att Oxenstierna
önskade, att man uppgjorde en bestämd plan, framgår af
flere anteckningar bland hans efterlemnade koncept. Så
8krifver han på ett ställe: »Alla gärningar, som på någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
