Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt »omak» att inhösta skörden och sköta jorden; vid detta
sitt arbete skyddades de af svenska »salvagardier», och åt de
medellösa utdelades åkerbruksredskap, hvilka åtgärder borde
hafva stämt mången bland dem för det svenska väldet.7
För att förhindra ridderskapet att samla sig på egen
hand och för att få åtskilliga frågor om landets beskattning
och administration afgjorda önskade Oxenstierna
sammankalla en landtdag, med endast ett par deputerade från hvarje
distrikt 6amt med motionsrätten utgående från konungen
för att undvika privilegietvister. I mars kom en landtdag^
till stånd, men underrättelser om förhandlingarne saknas.8
De religiösa förhållandena inom provinsen påkallade
generalguvernörens uppmärksamhet. Bland dess
protestantiska befolkning kunde svenskarne med skäl finna trogna
anhängare. Oxenstierna lemnade ej häller något tillfälle
obegagnadt att framställa sina landsmän såsom den
protestantiska religionens försvarare. Det var likväl mången som
menade, att de stälde högre »regionem» än »religionem».
Oxenstiernas uppgift försvårades äfven genom de många
protestantiska sekter, som funnos i Preussen. Det var
företrädesvis lutheranerna som gynnades, men detta förtretade
de andra protestanterna. Åt de förstnämnde inrymdes de
katolska kyrkorna i Elbing och Thorn samt på andra ställen,
där de katolske presterna lemnat landet, och församlingarne
voro öfvervägande protestantiska. Meningen var, att, därest
katolikerna förhöllo sig lugnt, de skulle lemnas ostörda,
men det torde varit svårt att alltid förhindra våldsamheter
mot dem såväl af trupperna som af den protestantiska
befolkningen. De i Preussen talrika jesuiterna vållade äfven
svenskarne stort af bräck. Konungen fordrade därföre deras
utdrifvande. De förvisades från Thorn och släpptes aldrig
in i Marienburg. Många togo sin tillflykt till Braunsberg,
hvarifrån svenskarne förgäfves begärde, att kurfursten skulle
fördrifva dem.
För att ordna de kyrkliga angelägenheterna ansåg
Oxenstierna tillsättandet, af en superintendent af hög nöd, men
under hans lifstid blef ej detta ämbete besatt. Såsom en
interimsåtgärd föreslog han, »att prestmännen i de
betydligaste städerna eller landet måtte tillika med några civil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
