Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stierna låta sin faders grundsatser och åtgärder lända sig till
efterrättelse. Han skref följaktligen hem till sin arkivarie,
Widichinni, för att erhålla den gamle rikskanslärens
handlingar angående Preussen och sökte, så vidt möjligt var,
följa Axel Oxenstiernas fotspår. Tiderna voro dock olika.
Å ena sidan innehade Sverige nu långt vidsträcktare
områden af det inre landet, å den andra sidan var den
politiska ställningen osäkrare och stämningen mot Sverige
fiendtligare än på Gustaf Adolfs tid.
Generalguvernörens åligganden fingo ej skjuta å sido
rikskanslärens. De diplomatiska forhandlingarne togo allt
fortfarande företrädesvis Erik Oxenstiernas krafter och tid
i anspråk.
Fördraget i Königsberg kan betecknas såsom
höjdpunkten af Karl Gustafs framgång i polska kriget. Det
gälde dock om detta fördrag detsamma, som om hela
äröf-ringen af Polen, framgången var för stor och kom för
hastigt för att vara säker och långvarig. Fördraget blef
aldrig af en så genomgripande betydelse, som dess ordalydelse
innebar.’ Den diplomatiska verksamheten under den följande
tiden vände sig likväl ikring detsamma. Diplomaterna sökte
att stärka, försvaga eller tillintetgöra verkan af fördraget,
allt efter hvars och ens intresse. Det var naturligt, att det
skulle ådraga sig allmän uppmärksamhet och gifva anledning
till mångahanda politiska spekulationer, desto mera
vidtsväf-vande som dess bestämmelser länge voro ofullständigt kända.
I Wien gjorde det ett dåligt intryck. Likaledes i Haag
och Köpenhamn. Kejsaren rustade från denna tid med mera
allvar samt fortsatte att reta Ryssland till krig, härutinnan
biträdd af Danmark och Generalstaterna. Tsaren började
lyssna till deras förslag att utvidga sig på Sveriges
bekostnad, allrahälst som han ej var okunnig om, att detta land
för att vinna nya äröfringar blottat sina gamla gränser. Han
var äfven förbittrad öfver att Sverige häjdat hans polska
äröfringsplaner. Endast Frankrike och England mottogo
gynsamt underrättelsen om fördraget i Königsberg. Deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
