Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid behof förenas med den svenska hären. Denna kår
bestämdes efter mycket prut till 4,000 man. Svenskame
önskade 6,000, kurfursten hade ursprungligen tänkt sig 8,000
man, fastän då under olika vilkor. Konungen skulle å sin
sida, om kriget öfverflyttades till kurfurstens område, lemna
6,000 man hjälptrupper. För att något förenkla den
svårlösta frågan om befälet beslöts att uppsätta olika regler, när
kurfursten skulle uppträda själfständigt och när han skulle
lemna hjälptrupper. I det förra fallet skulle kurfursten först
rådföra sig med konungen om krigsplan, kvarter m. m.,
men hade sedan vid själfva utförandet fullkomligt
själfständigt befäl. Karl Gustaf fick nöja sig med en formulering
af artikeln, som skulle förhindra kurfursten att för egen
räkning äröfra områden, hvilka konungen kunde anse sig
be-höfva. Skulle kriget fordra, att de kungliga och kurfurstliga
trupperna förenades, så skulle konungen rådslå med kurfursten *
personligen eller med fullmäktige öfver föreningens ändamål.
Sedan arméerna förenats, skulle, äfven i kurfurstens närvaro,
den högsta ledningen tillkomma konungen, men hvad som
beslöts i gemensamt råd, öfverlemnade kurfursten åt sina
generaler till utförande och disponerade sålunda ensam öfver
sin armé. I det senare fallet, när hjälptrupper lemnades,
skulle en fullständigare sammansmältning ega rum mellan
de brandenburgska och de svenska härafdelningarne, hvarvid
dock konungen vid aflemnandet af sina hjälptrupper skulle
i det närmaste underkasta sig samma vilkor som kurfursten,
då han förenade sina hjälptrupper med de svenska.82 —
Ingen torde neka, att man genom dessa bestämmelser snarare
hade lyckats att förena stridiga anspråk än vinna nödig styrka
och klarhet uti en för krigets fortgång så ytterst vigtig punkt.
Äfven frågorna om rangen mellan svenske och
bran-denburgske officerare, genomtågsrätten, vinterkvarter m. m.
afgjordes ej utan meningsskiljaktigheter, ehuru det dock
visades god vilja, särskildt på den svenska sidan.
Specialkonventioner upprättades om genommarscherna och
hjälptrupperna. 38
Konungen hade äfven lofvat kurfursten att förklara några
dunkla punkter i fördraget i Königsberg, och härom
uppsattes ett särskildt fördrag. Kurfurstens kommissarier vågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
