Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla är osäkert, och troligen hade Karl Gustaf ej så alldeles
klart för sig, hvad han skulle begära utan lät det bero af
omständigheterna. I alla händelser ville han förbehålla sig
Vestpreussen och Fredrik Wilhelm Ostpreussen och
Erme-land med länspligt under Sverige. Men ej ens med dessa
vilkor kunde han komma fram, då Johan Kasimir fordrade
ett återställande af förhållandena före kriget. Oxenstierna
hade nu både önskat och hoppats få fred, men fredsforslagen
skötos å sido, och än en gång vädjade Karl Gustaf till
vapenlyckan. 42
Hade konungen kunnat få en fredlig uppgörelse med
Polen, och måhända äfven utan att detta kunde lyckas, var
han i början af juli betänkt på att anfalla Danmark. Han
ansåg sig då öfver denna makt kunna vinna fördelar, som
ej kunde nås, om det gafs åt densamma tid att fortsätta
sina påbörjade rustningar, hvilka med allt skäl ansågos gälla
Sverige. Planen uppgafs emellertid för denna gång.
Konungen förenade sig med kurfursten, och de bägge allierade
tågade mot Warschau.
Konungen hade likväl af ryssarnes anfall blifvit
orolig. Han insåg, att de ej stodo ensamma i sitt fiendtliga
förehafvande utan understöddes af andra makter, särskildt
af Generalstaterna. Dessa ville detta oaktadt tydligen ej
krig, enär de sändt ambassadörer till Preussen. Konungen
hade följaktligen den 23 juni utfärdat en instruktion för
Oxenstierna jämte tvänne biträden att underhandla med
nederländarne. I denna instruktion önskade han, att
kommissarierna skulle »tränera verket det längsta de kunna»,
men i bref af den 4 juli befaller han Oxenstierna att »på
alle görlige sätt et sub quocunque modo et quavis
condi-tione tolerabile sökia att sluta alliansen». När Generalstaterna
nu verkligen erbjödo förbund, så är han böjd att taga dem på
orden, »allenast I däruti», skrifver han, »reservera oss våra jura
uti och öfver vårt rike och därtill för detta nu påstående
kriget tillhörige länder, jämväl att salvera det fædus vi hafva
med protektoren af England». »Kunnen I», fortsätter han, »med
detsamma obligera dem att nu strax stå med oss emot alle
andra, som vilja göra oss intrång, vore det godt och oss en
behaglig tjenst, allenast att uti samma fædere præcaveras
Ellen Fries, Erik Oxenstierna. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
