Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade en väg öppen till förlikning med Johan Kasimir och
öfvergick därefter att tala’ om den nederländska flottans
ankomst till Sundet. Slingelandt bedyrade, skrifver
Oxenstierna, att under denna flottan icke söktes något vidrigt
emot Sverige utan allenast säkerhet i deras navigation, »och
när jag begärde, att de ville med deras propositioner
yttermera fortfara, brast det någorlunda ut, att man hafver ett
öga på en likhet i tullen, ja ock så vida, att man gärna
med naturelle undersåtarne vore lika trakterad;–––blef han
stadig vid sådan försäkring, som ofvan berört är, och att
vilja öfvertala mig det deras instruktion ingaledes hade
annat i sig än sinceramente det, som de eljes hade emot E.
K. M. och i kommissionen betygat.» Hos Huybert var
Oxenstierna längst och förtroligast. Det hade sina särskildta skäl.
Denne var en af det oraniska partiets mera framstående
anhängare, men detta parti var anti-spanskt, följaktligen franskt
sinnadt och ej så hätskt mot Sverige som det under
rådspensionären de Witt herskande republikanska partiet. Huy- x
bert beklagade sig för Oxenstierna, »att i deras stat lupe det
något sällsamt, sedan intet hufvud vore, och att de som för
detta hade varit protektorens instrumenta voro nu af Spanien
vundna och de argaste emot honom». Huybert visade sig
ock enligt rikskanslärens uppfattning vilja »gå i de gamla
spåren med vänskap med Frankrike och Sverige». Svenskarne
sökte också genom de med de Witt missnöjda stärka sitt
anseende i Holland, och Appelboom tillskrefs härom. Denne
kunde dock föga uträtta, då han var i saknad af klingande
mynt, de bästa förespråkare vid denna tid hos
Generalstaterna. Sverige sökte äfven i England interveniera för
huset Oranien för att därigenom söka ställa sig in hos det
oraniska partiet, och till prinsessan af Oranien afläts
smickrande skrifvelser, men föga uträttades härmed.
Emellertid fortforo de nederländska sändebuden att tala
om sin önskan att medla, och ännu några veckor förflöto
utan att regelbundna förhandlingar kommo till stånd.
Oxenstierna sökte »animera» dem till att utväxla fullmakter, men
utan framgång. Konungen var särdeles ifrig att få en traktat
med dem till stånd. Till svar på Oxenstiernas bref af den
4 juli skref han följande, som visar, att han aktade högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
