- Project Runeberg -  Helsingborgs historia /
356

(1851) [MARC] Author: Elias Follin, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stod upp och frågade bo der var: Det svarades utifrån, ut
hun straxt skulle låta upp, efter en man i byen låg helt för
döden, som ofördröjeligcn måste betjenas med Herrans
Heliga Nattvard. Det samma föll iifven mig och min hustru
in, som d;i jämväl vaknat, och talie derom pa sängen med
hvarandra’ hvarföre och min hustru ringde på pigan, till at
förnimma hvad på ferde var. Men hon hade emedlertid oss
oåtspo’dt öppnat förstugii dörren, och genast hade en hop
med Musquetcr och päskrufvade Bajonetter trängt sig in.
Hela sveruien kom ofördröjeligen in i kammaren der jag låg,
dä en, snm jag sedan kunde merka, var Schouthynachten
Tordenskiöld, steg till sängen med befallning, at straxt stiga
upp och gå ut, emedan der var en som ville tala med mig.
Jag vägrade mig, efter jag intet kiiinde honom, begiärandes
åtminstone få veta hvem der vore, och at vänta tills Ljus
blef tändt, emedan jag ieke kiände, hvilka jag till giäster
fåt J men mig löruutes intet upskåf jag måste straxt upp.
Både jag oeh Min hustru hlelvo hervid helt förskräcktej
emedan vi uu lätt knude sluta huru det sl<>d (ill, och ännu
mer ökades vår käpenhet, när vi då ljuset inkoiu blefvo varse
de främmandes utseende och anstalter, hvarvid min hustru
hörjade et högt jämrande, doek måste vi snart låta ölvertala
oss till tystnad, derigonum att Bajonetten sattes o?s på
bröstet, och hotelse giordes, at håra oss igenom, om vi giorde
det minsta buller. Emedlertid skyndades på mig at kläda
mig i största hast, och under det, at det skedde, giurdes
biide mig ocb min liustru, under allehanda hotelser,
åtskilliga frågor om Vaehten oeh serdeles huru stark den var.
Hvarpå jag svarade, at han plägade vara emellan 40 a GO
man, ehuru väl jag viste, at lian ieke steg ofver 20.
Vid-löltigare Examen tillät icke frucktan flir 1’arrn och lör vår
väckts ankomst. Tordenskiöld med de öfvrige Officerare,
hvilka jag sedermera ärfarit, hafva varit en Sjö Capitain vid
uamn Budd, en Sjö Lieuteuant von Osten oeh en Lieutenant
af Infanteriet, hvars namn jag icke vet, begålVo sig derpå
bort, så tyst de kunde, läinnandes 4 man, som genast skulle
bringa mig till stranden ocb 10 a 12 man, som vid min
utfärd blelvo ståendes i stugan, utan at jag vet till livad ända.
Jag (eller al hafva varit vitne till det plundrande, som
soldaterne efter Office ra mes bortgång töretogo, i det de togo
med sig. alt livad de i hast kunde öfverkomma, och
deri-bland iifven en del af mina kläder, samt med Bajonetterne
pröfvade skåp oeh kistor, fast än för frucktans oeh
hastighetens skuld onyttigt) blef af de 4 karlarnc belt oklädd ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:23:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fehbghist/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free