- Project Runeberg -  Fem år i Kina /
124

(1923) Author: Ingeborg Wikander - Tema: China
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. En sommar bland svenskar på Kuling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hur det blir lättare att andas, luften blir sval och ren.
Man får liksom nytt liv och nya krafter.

Men så i ett tag, oväntat som det sker här uppe i
bergen, kommer det häftigaste störtregn, med en stark
vind. Vi färdades alldeles inne i molnen. Bärarna
krypa in, så fort de hinna, i en liten stenkoj a, ett rastställe
vid vägen. Först stodo vi kvar utanför i hällregnet,
men kröpo snart in efter våra kulier och sitta där bland
dem. De äro muntra och pratsamma. Mycket rädda
för väta äro de som alla kineser. Nu säga de, »att de
dö av kölden». Vi vänta väl en timme, så lugnar sig
regnet något, och vi mana på männen att starta igen.
Till sist ge de sig av för att börja den sista branta
klättringen uppåt, en timmes väg ungefär. Men strax börjar
störtregnet igen. Nu finnas här inga flera rastkojor på
vägen, utan männen få knoga på det fortaste de förmå,
de halvspringa uppför bergstoppar och bredvid
avgrunder, där man nästan hisnar. Ett enda felsteg på den
slippriga vägen invid branten, tänker man, vore nog.
Men dessa bergskulier äro underbart säkra på foten
trots synbar vårdslöshet. Någon olycka händer
ytterligt sällan.

Utsikterna bli allt ståtligare. Men vi kunna ej se
så vitt omkring för molnen, som skymma bergstopparna.
Nu äro vi bra våta. Paraplyer och regnkappor förslå
alls intet i regn som dessa i bergen. Jag sitter som i en
liten sjö i bärstolen, det finns bokstavligen inte en torr
tråd på mig längre, och vattnet silar ut och in i skorna.

Till slut äro vi i Kuling, vi passera samhällets
in-registreringskontor, där vi i hast skriva våra namn, i
en framräckt bok för resande till berget. Så förbi den
vackra stenkyrkan, förbi kinesiska och utländska
butiker, allt högre upp på bergsluttningen, där de vackra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:24:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/femaik/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free