Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Inbördeskrig i Hunan - Changsha plundras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slogo med bajonetterna och sköto med gevären, tills de
lyckades intränga i rummen där uppe, och så langades
bytet ut, och strid uppstod om det bland pöbeln, män
och kvinnor, deras hantlangare, som väntade nedanför.
Här gick det hett till, skott lossades, folk rusade gatan
fram i vanvettig skrämsel. Vi måste allt emellanåt
pressa oss mot väggen eller söka vår tillflykt in i en
utplundrad butik. Kinesernas artighet förnekar sig
aldrig. De utplundrade butikmännen stego artigt upp
och bjödo oss sitta; började t. o. m. språka, och på ett
håll bjödo de oss även té. På ett ställe hade tydligen
striden kostat människoliv, en död bars förbi. Vi kunde
icke längre vända, det var lika illa åt båda hållen.
Ingen fäste sig vid oss, det var rov och ej människoliv,
som dessa strider gällde. Banken hade ock plundrats
under natten, men som guvernören tagit med sig allt,
både silver och koppar i reda penningar, blev bytet
obetydligt. En massa papperssedlar tillgrepos, men de
be-funnos sedan vara ostämplade. Man upptäckte, att de
voro värdelösa, och nu sågos barnen på gatan här och
var leka med dessa iooo-cash-sedlar.
Slutligen voro vi framme hos norrmännen; det var
med verklig lättnad, vi sågo deras port orörd. Här
skyndade sig vår lärare att säga farväl, han var nog
glad att lämna ansvaret från sig. Jag hade sett hans
ansikte, under det skotten föllo på gatan, förvandlas
till likhet med en död mans anlete. Han var rädd för
sitt liv och för våra. Norrmännen bannade oss strängt,
för att vi givit oss ut. Vi kunde ju endast anföra som
ursäkt, att vi ingen aning haft om hur det stod till
inne i staden, då allt varit lugnt ute hos oss. Här mötte
oss en underlig syn, det var som ett enda stort läger.
Kyrkan var överfylld av kvinnor och barn, skolbygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
