Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gårdvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvällarna. Detta blev så småningom ett problem, vars
ekvation måste lösas. Och en kväll erbjöd sig
Kalle Hallberg, den djärvaste av oss, att undersöka
sakförhållandet.
Hunden började skälla som vanligt.
Beväpnade med en lång stång smögo vi tyst i diket,
som sträckte sig längs trädgårdens baksida. På
en lämplig punkt placerade vi stången, ett
ögonblick då hundskallet tycktes avlägsna sig något.
Kalle Hallberg klättrade vigt upp och kikade över
planket. Så närmade sig skallet. Vi stodo andlösa.
Men plötsligt hasade Kalle sig ned, drog
undan stången och började rulla sig i gräset.
— Va ä dä? Va ä dä? viskade vi. Men
Kalle tecknade åt oss att hålla muggan och började
åter i vansinnig glädje rulla sig, medan han höll
händerna för munnen för att kväva skrattanfallet.
Nu avlägsnade sig skallet igen och under
uttrycksfulla gester berättade Kalle att det var
ingen hund. Det var gubben Bogren
själv som lekte hund.
Vi började alla rulla oss i gräset för att ge
luft åt våra känslor. Det var ett av den tidens
sätt. Månne det begagnas än?
Nog visste vi att Bogren var snål — det talade
hela stan om, men att han själv gick omkring och
skällde, det var en upptäckt av högsta värde för
oss pojkar.
Det dröjde ännu några dagar till nyet. Men
första lämpliga månskenskväll samlades fem
beslutsamma unga brottslingar i diket bakom planket.
Stången var naturligtvis med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
