Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gårdvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nästa kväll skällde gubben Bogren icke.
Huset och trädgården lågo försänkta i djupaste
frid, en frid som verkade hemsk och
skickelsediger på oss alla. En hel vecka igenom vågade
vi ej tänka på att upprepa våra plundringståg. Det
var som om döden lurade innanför planket. Eller
var kanske gubben sjuk! — — i så fall! men det
vågade vi inte hoppas. Pojkarna då för tiden voro
icke vana vid medlidande och kände själva mycket
litet av den varan. Flickor kunde känna
medlidande — äsch! — men flickor tyckte vi vara
kymiga lipsillar, som grinade vid minsta ryck i
flätan. En pojke skulle uthärda sin stut utan tjut.
Rinaldo Rinaldini och Skogens Fasa voro våra
ideal.
Men Kalle Hallbergs djärva mod höll
slutligen på att spränga hans bröst, och en kväll i
nedanet, då det nätt och jämnt var plockljust, följde
vi honom till planket. Han skulle själv åtaga sig
utförandet av det djärva dådet.
Han klättrade upp, drog stången med sig och
hasade ned. Tysta, med återhållen andedräkt
lyssnade vi. Icke en vindfläkt rörde sig och vi hörde
ljudet av Kalles steg, tills det dog bort mellan
träden. En, två, tre minuter väntade vi. Fyra
minuter kanske. Då hördes en knäpp som av något
metalliskt, åtföljt av ett avlägset klirrande som av
en klocka. Så brådskande steg och en grov röst.
Det var fasansfulla ögonblick. Åter några ljud,
vars innebörd vi icke förstodo, och gubbens
basröst, hes av många nätters skällande.
Men plötsligt hördes en gammaldags löjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
