Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Talare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fjädrar, förstås, ty alla vildar ha ring i näsan
av samma orsak som kvinnor ha valkar i håret,
puder på kinderna och lösstjärt. Ha de inte det
sista också? Jag vet inte, ty jag bor på landet,
dit lösstjärten ännu inte hittat sig väg.
Men så kommer jag att tänka på, och jag
skriver alltid direkt det jag tänker: Kanske dessa tal
och dessa lösstjärtar äro ett uttryck för vår
skönhetslängtan?
Men så kommer jag samtidigt att tänka på,
att alla dessa förgyllningsförsök måste vara en
vanvördnad mot naturen. Till exempel: Då man
älskar en kvinna, vill man gärna att löshåret och
det andra skall vara borta eller åtminstone avlagt
för tillfället. Och då man älskar, är man väl
naturligast. Jag säger till och med, att då är man felfri,
utan vank och brist, en gud som härskar. Ja,
jag kan lugnt säga, att man är Gud själv.
Men tankarna flyga igen, och jag måste sluta
med detta att talarna, de födda vältalarna ändå
gärna kunna få syssla med sitt yrke att göra
vackra krokaner. Den lugne iakttagaren locka de
till humoristisk iakttagelse. De proppa ens själ
full med sund, medveten humor. Och känslan
av förståelse under iakttagandet är bland det mest
hälsobringande en människa kan uppleva. Att se
på en festtalare gör mig glad och god och frisk
för en längre tid. Ni bör inte tro att det är
ironi eller ringaktning, utan det är helt enkelt
den där gamla historien om pigan, som fick se
krokodilen: — Äsch, inte finns dä såna där djur,
inte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
