Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter en utställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leandres stundom gudomligt intimt gjorda porträtt, bakom andras färgsaker, mjukt, själiskt, poetiskt, lyriskt — och ändå så realistiskt gjorda saker.
Det är samma okunnighet, samma grönska som kommer ungdomarna av Mattisses skola att sitta halvfulla och kritisera Larsson, Zorn, Liljefors hemma hos oss. Dessa tre så olika konstnärer, alla tre skilda genom två bibliska svalg.
Det hela beror väl på grönska och okunnighet, men jag har inte tid att vänta med mitt omdöme tills alla dessa unga målare bli fullvuxna.
En sak tycker jag om: Hövlighet! Jag tror inte, att någon människa lyckas utan denna egenskap. Jag vet inte precis, om det är den enda egenskap, som behövs för att bli konstnär — men jag tror att den är en bidragande egenskap. Har man pengar till färg, ett »motiv», och ödmjukhet inför det som ändå aldrig kan besegras, så tror jag att man kan börja fundera på att bli konstnär. Därnäst skadar inte ett par kilo gudomlig fräckhet — men den är nästan identisk med ödmjukheten. Jag talar nu lite på sidan om saken, men jag har verkligen blivit litet berörd av det faktum, att unga, starka, friska germaner spela i samma orkester som franska snobbar. Jag vill bara: Eftertanke, arbete, kunnighet, yrkeskunnighet till och med. Det sista får man genom arbete, och eftertanken födes under arbetet.
Nu håller jag inte vidare styvt på den filosofi, som jag söker lancera här och nu. Men jag vill varna unga begåvade konstnärer och bedja dem tänka på, att dagens heroer kanske icke äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
