Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jansons luftslott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jaa vars!
— Säj ja i Jössu namn, viskar Johanna så det
hörs över hela rummet.
— Dä har ja ju sagt! säger Janson.
Och pastorn fortsätter som om ingenting hade
hänt.
Men Janson är likblek och mumlar hela tiden
något. Käkarna gå som på en som får slag. —
Akten är över och festen börjar. Janson
dricker nubbar och vrider på ölkranen och när
ätningen slutat komma kaskarna. Hans fantasi
kommer i gång och han ser räddningsmöjligheter.
Plötsligt — som en blixt — slår det honom.
Papperet, det ödesdigra, stoppade gubben ner i
skänklådan uppe på kammaren. Tänk om!
Och han häller i gubben ett par glas, låtsar
avvika åt annat håll och listar sig upp på rummet.
Men gubben hade varit försiktig. Papperet
var borta, gömt, i säkerhet.
Vild av ilska och festmåltidens agremanger
rusar han ned, hejdar sig, klokheten från
boddrängstiden skymtar för hans själ mellan
kaskångorna, och han beslutar listigt: Nej, Janson,
bara vänta, bara vänta! Låt dom tröttna. Di
ska få veta vem di stungit hava!
Och till synes behärskad går han fram till
stora bordet, där sorlet växer, sätter sig bredvid
svärfadern och börjar tala goda ord medan natten
faller på. Gästerna skrika redan högt. Han häller
i gubbens glas, hycklar vänskap, dricker, vinner
med användande av minnena från tiden då han
skötte kunder och skeppare hos Bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
