- Project Runeberg -  Min 5:te bok : berättelser och stämningar /
131

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårvandringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en stut eller en ko, som de driva hem. Men
de höra väl till i landskapet, fast de svära övef
backarna. En skjuts stannar högst på höjden,
och där jag står dold i aspdungen ser jag en
flaska höjas med bottnen uppåt och gå från mun
till mun på de åkande. Jag ser flaskan röra sig
mot de blåa höjderna och över den av höjder
böljande horisonten.

En annan dag: Sentimental och trött av
aprilvårens all lyrik går jag in i skogen, som förr var
jättars tillhåll. Men så minns jag en väg, som förr
i världen förde upp till Blinda Pojkens stuga.

Blinda Pojken! Jag måste gå till den stugan!
Det är väl minst tjugu år sedan jag var där. Då
bodde en gumma i ett förfallet torp i en äng,
där det växte konvaljer. Gräset var vitt av
konvaljer. Inne i stugan satt gumman och spann, och
hennes kärleks barn, Blinda Pojken, som aldrig
hade sett solen, men ändå inte var blindare än att
han kunde skilja mellan dag och natt, satt dag ut
och dag in utanför på en berghäll och viftade med
ett blanknött ben av något djur framför sina döda
ögon. Han såg med sina döda ögon, att något
rörde sig, då han viftade med benbiten. Det var
hans intryck av det vi kalla ljus och sol. Men då
solen gick ned, smög han in och började med
något annat. Hans mor ledde honom omkring i
socknen och han samlade järnbitar, metallbitar av
alla slag, och på dem satt han och knackade om
kvällarna och lärde att skilja på olika ljud bättre
än människor, som både kunna höra och se. Folk
var vänligt mot honom och skänkte honom gamla
järnpannor, grytringar, all bråte, de icke behövde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/femte/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free