Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omväxlande sätt att låta järnet träffa graniten hade
han lyckats alldeles illusoriskt återge de variationer
man kan iakttaga i en ringning med två klockor.
Det verkade malm med all malmens välljud. Jag
studerade hans händer, som genom knappt
märkbara vridningar på fingrarna åstadkommo att det
hela ej blev monotont. Och särskilt var hans
återgivande av avslutningen, då ringarna sakta
hejda klockorna i deras svängningar för att så
småningom tvinga dem att alldeles avstanna, och
kläpparnas sista svaga anslag, det hela, storartat.
Men så hade Johan också använt kanske
trettio år att välja ut dessa båda bitar bland allt
skrot. Nu satt han kanhända därinne i stugan
mellan ringningarna och sysslade med stora
musikaliska problem, där han slog på små järnbitar
och pannor. Och så kommo pojkarna ibland och
gjorde oreda i hans material.
Behöver jag berätta att Johan och jag skildes
åt som vänner? Jag gick hem genom skogen och
undrade över livsöden. Jag har fått se så mycket
och njuta av så mycket — men det kanske Johan
har också. Vem bestämmer värdena?
Men i dag är det så varmt, att jag tror att det
här året hoppar över våren och beger sig direkt
på huvudet in i sommarn.
Johan, som tills han blir en gammal gubbe,
och kanske mycket gammal, skall sitta där uppe
i torpets ruin och vifta med en benbit framför
ögonen och ringa med sina järn, förstår nog lika
mycket som vi av det som sker.
Men våren är farlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
