Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isbåten Pilens sista resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro de vana, men läsaren kanske icke vet, vad
ett sådant arbete betyder. Att tvinga fram en
båt genom ett kanske meterdjupt band av sörja,
som rör sig med ett par tre knops fart, kräver
sitt folk, synnerligast om det är så brett som
vid detta tillfälle. Man vill icke driva för långt
ur kursen, och man lägger manken till. Mellan
de större isflaken drar man båten, springande
utanför sidan. Man jumpar över rämnor. Man
tar djärva steg på små isbitar, man hoppar
ombord, sedan man givit sista bäriga käl en kraftig
spark. Man får icke släppa relingen. Man måste
akta sig att bli klämd. Man drar sig fram med
båtshakar, pikar sig fram, ror där sörjan tillåter,
man arbetar med ett ord.
Äntligen voro de på öppet vatten, hissade på
och började segla bidevind mot Understens fyr, ty
de hade drivit med issörjan ett gott stycke
norröver. Under tiden hade det hunnit bli afton och
började skymma.
En kvarts mil utanför Understensbergen säger
plötsligt Holmström, som satt till rors: — Titta
åt norden! Vad är det som kommer där?
De andra sågo ditåt och sågo — jag
begagnar Holmströms ord — »som en rök av millioner
ångbåtar».
— För fanken, det blir väder, vi måste ta ner
seglen!
Knappt hade Mattsson hunnit ta ner klutarna,
förrän orkanen var över dem. Fortare än en
soldat gör vänster om — Mattssons uttryck — vred
båten, akterlastad som den var, näsan mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
