Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kuttergast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gubben blev arg, förstås, och började skälla och lovade
gastarna smörj, men Ossian, otäckingen, han hade
frestaren i kroppen, och har en sett på maken,
lurade han inte både gubben och tullroddarn kvar
ombord ända till det blev ljust på morgonen.
Jag blev orolig, förstås, och gick och hämtade
Roddar-Malena och gick ut på bryggan för att
se efter våra gubbar. Vi skrek och hojtade, och
båt fanns inte, för alla båtar som fanns låg
förtöjda vid kostern. Men när vi hade stått där och
skrikit en halvtimme och solen skulle till att gå
upp, då blev det rörelse ombord. De började
skrika och sjunga och väsnas, och till slut
ramlade gubben och tullroddarn ner i skötbåten och
fick flickorna till årorna. Pojkarna stannade kvar
för de skulle ha morgonkask, förstås. Men
gubben fick när han kom i land, så sant jag heter
Fia. Och tullroddarn med och flickorna också.
Gubbarna kunde knappt stå på bena och det
gurglade i dom. Men så var det sista gången de kom
ombord i den kostern, det svarade jag för. Och
Roddar-Malena med.
Men jäntorna var som bortkollrade här i
Österudd efteråt. Ögona stod på skaft på dom
och när de hade någon stund smög de sig ut
och spankulerade med Ossian. De svarade tokigt
när en frågade dem om någonting och så blev
de osams allihop. De gick och lurade på
varandra hela dagarna, men när kvällen kom och
det skulle bli dans — för det dansades mest var
kväll då omkring stången — måste de ju träffa
Ossian och hålla öga på varandra. Att inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
