Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kuttergast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där skottet så skulle det nog vara liksom en
varning, särskilt för snokar.
— Vore du inte över 50 år, skulle jag ge
dej stut, sa han, men nu får du gå fri för Bedas
skull. Hälsa henne och säj att hon kommer ned
på bryggan i kväll. Adjöken på dej!
Tullroddarn fräste som en orm, men han var
liksom litet försiktig med att ta i gasten den här
gången.
Nu var det så, att handlande Lundgren hade
tre famnar ekved av vrakbjälkar från tysken som
stötte på 79 härutanför. De vedfamnarna låg
strax bredvid båthuset nere vid hamnen. Och
folk sa men inte vet jag, att tullroddarn — han
är död nu och inte vill jag säga något ont om
honom — inte brukade vara så noga om mitt
och ditt — men som jag sa, jag vet ingenting.
Men jag såg ju själv hur det minskade i
famnarna, och nog brände tullroddarn ekved ibland,
det såg jag också. Se, den ena famnen hade
ramlat omkull och det var ju lätt att ta av bitarna
som låg på sanden.
Nå, ett par dar efter Ossians sista bråk med
tullroddarn, hade Malena satt på en potatisgryta
till middagen. Rätt som det var small det till
och grytan gav sig i väg ur spisen och ville ut
genom ett fönster men stannade mot
fönsterposten. Och kol och aska och potatis yrde
omkring, så att allt som var vitt blev svart i stugan.
Det var rent en Guds lycka, att ingen var inne
när det hände. Dom sa, att det var Ossian som
hade narrat pojkarna att borra in krut i några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
