Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helhet kommo de icke till någon högre utveckling. När Svenskarne
underkufvade Finnarne, så lemnade de dem qvar icke blott vid
deras frihet, men äfven vid deras seder och språk, antingen nu till
följd af den frisinnade anda, som lifvade dem sjelfva, eller derföre,
att de icke voro ett nog mägtigt element att i sig upptaga samt helt
och hållet med sig införlifva det eröfrade folket, såsom det vid
bildande af flera bland de moderna nationerna tillgått, t. ex. med
Galler, Romare och Franker i Frankrike, Britter, Saxare och Norrmanner
i England. Likväl, med den rätt, som eröfrarn har, gåfvo
de åt landet dess regering, — och dennas språk var Svenskan, — dess
kultur och samhällsskick, — och dettas egentliga organ blef äf
ven Svenskan, — och detta förhållande, som i början var nödtvunget,
blef snart ett helt och hållet frivilligt från Finnarnes
sida, i det de med den tillgiffenhet och trofasthet, som kunna
sägas höra till grunddragen i deras karakter, snart slöto sig till
Sverige.
Häraf uppstod nu en egen ställning. Såsom de första äm
betsmännen och lärarne ursprungligen voro Svenskar, så måste
äfven framdeles landets egna söner, för att ingå i denna ämbetsmanna-
och lärarekrets, eller öfver hufvud, om de ville lyfta sig
till någon betydelsefullare ställning, framför allt bemägtiga sig
medlet dertill, det Svenska språket, emedan tyngdpunkten så väl
i bildning som i rent statliga förhållanden fortfarande låg på
andra sidan om Bottniska Viken. Likt filosofernas «ideen i sig»,
outvecklad, dock okränkbar i sin omedelbarhet, qvarblef, å andra
sidan, Finskan i sitt urhem, den egentliga stammens, folkets
läppar och bröst, icke just på något sätt vårdad, men icke heller
vanskött. Man öfversatte biblar derpå och andra religiösa böc
ker samt lagverket, de lägre exekutiva ämbetsmännen och presterna
kände det naturligtvis, och i åtskilliga andra, såsom i den
högre styrelsen beträffande fall begagnade man sig ömsesidigt
af translatorer. Och detta förhållande fortfor nu i öfver sex
århundraden. Det är tvänne språk, det enii eröfrarens, det
andra den underkufvades, som uppehålla och göra sig gällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
