Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
so
ligen äfven, såsom ur en nationel synpunkt naturligt och billigt
är, den hittills styckade Finska stammen ändtligen ett helt, i
det äfven de Rysska Karelarne, dessa, om ej till namnet, dock till
andan äkta Finnar, hos hvilka största delen af Kalevala blifvit
upphemtad, förenade med sina bröder i det egentliga Finnland.
Åter hvad den sednare invändningen, hvad den befarade
svårigheten att i framtiden kunna försvara Finnland mot Ryssland,
beträffar, så är denna invändning i sanning en af de
besynnerligaste och i grunden den mest innehållslösa, emedan på en sådan
icke något egentligt svar kan gifvas. Ty alldeles på samma sätt
kunde man vid hvarje det minsta företag fråga sig: skall det
vågas eller icke? Det är berättigadt, det är nödvändigt, men det
kan ju, åtminstone efter en tid, åter göras om intet? Ätt man
sålunda kan fråga, betvifla vi naturligtvis ej; men tydligt är, att all
handlingskraft på det sättet komme att försvinna, då en dylik, på
förhand materielt gifven och så att säga ändlös säkerhet, som
denna fråga förutsätter, icke gifves inom hela verkligheten. Icke
heller går den historiska verksamheten någonsin så till väga. Hon
manas och bäres framåt endast af tidens allmännast kända behof
och drift. Hon handlar då endast helt enkelt, utan att vidare bry
sig om alltför många betänkligheter, och är handlingen en gång
fullgången, ett fait accompli, så erkännes hon vanligtvis helt lika
enkelt af tiden, och dermed punkt. Den, som icke litar på denna
inre röst och tidens högt talande uppmaning, han skall, bruten och
splittrad af sin egen sjukliga betänksamhet, lik en annan Hamlet,
ständigt låta det gynnsamma ögonblicket gå sig ur händerna och
slutligen falla, i stället för det han kunnat segra. Hvarföre skulle
då Europa börja detta krig? Det kunde ju hända, att Turkiet
icke mer stode att räddas? Imellertid afhöll ej en sådan fråga
Frankrike och England. De blott kände djupt hela samtidens
behof af att skydda det civiliserade Europa mot en ny Asiatisk
barbarism, och — de handlade. Redan kunna vi anse frågan om
Turkiets räddning för afgjord, och detsamma skall utan tvifvel
förhållandet blifva, när Europa, vid den nödvändiga fortgången af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
