- Project Runeberg -  Fennomani och Skandinavism / Sednare häftet. Kunna Sverige och Finnland åter förenas? /
64

(1855) [MARC] Author: Emil von Qvanten
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

villkorliga fordringar, som göras derpå af Europas folk, hvilkas
drifter och opinioner nu mer säkert äro satta i si stor
svängning, att de utan fara för de ledande händerna sjelfva icke kunna
hejdas före uppnftendet af det för dem sS ofta utpekade
målet, — kampen, på detta sätt förd, skall äfven helt naturligt
öppna sig nya banor för sin vidare utveckling. Ty här, efter ett
lyckligt fullbordadt företag i Norden, med Petersburg i sitt våld,
och svärdet sålunda draget öfver Rysslands sjelfva hufvud, här
skola de segrande Vestmagterna, moraliskt och materielt mägtiga
vordna, med alla anspråk på skyndsam hörsamhet kunna
affor-dra Tyskland dess neutralitet, fordra utaf Österrike och
Preussen ett afgjordt bestämmande af deras slutliga ställning samt den
Polska sakens omedelbara upptagande. Skulle de nämda
magter-na ej frivilligt gå in derpå, så välanl — de segrande fanorna
kunna då tryggt och med all billighet vädja till nationaliteterna,
och dessa skola säkert icke länge dröja att svara på detta
upprop. Icke de Skandinaviska staterna behöfva skygga tillbaka för
detta vädjande till nationaliteterna, då de sjelfva och deras
mon-archer bygga sin tillvaro på nationalitetens grund. Icke England,
med hvilket fallet är detsamma. Och säkert skall icke heller
Napoleon III detl Han, som lik ett okufligt öde framgått ur den
nyaste tidens födsloqved, han skall säkert icke heller skona det
gamla. Hans mission, — sådan han sjelf uppenbart fattat henne,—
är icke att grunda en dynasti, en regentätt, knappast ett
kejsa-redöme. Detta bekymrar honom troligen föga. Men hans
oaflåtliga syfte är att, med åsidosättande af allt annat, som hans
djerfva skeptiska ande föraktar, främst utaf allt förverkliga sitt
tget mål, som är att blifva stor, stur inför minnet, såsom han
redan blifvit mägtig för samtiden Han har ej skyggat tillbaka för
medlen att blifva det sednare, han skall ännu mindre göra det för
att bli det förra. Men han inser äfven, — det har hans djerfva
upptagande af den Rysska stridshandsken bevisat, — att han, för
att kunna förverkliga detta sitt egna mål, på samma gång äfven
måste förverkliga tidens största och följdrikaste mål, och i detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fennomani/2/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free