Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
nan "Stjerne" äfven kommer att rädda denna Adam, det är en fråga, som
ännu återstår.
Af ett helt annat slag äro Helsingfors Tidningar. De äro icke
officiela-, man är icke på förhand varnad för deras opinioner. Med sin
jemförelsevis större sjelfständighet i sin verksamhet äro de derföre desto farligare
i en oren eller svag hand. Helsingfors Tidningar ega äfven ett mjukt, ett
intagande språk oeh förstå att med ett poetiskt skimmer öfvergjuta och
skyla, hvad som i inre halt och sanning fattas. Men Helsingfors Tidningar
ega ännu en egenskap. De representera nämligen troget en sida af det
Finska lynnet, som är ett ganska framstående och vigtigt element deruti. Det
är nämligen den fridfulla, meditativa sidan deraf, den, som, skyende de
yttre och stora händelsernas buller på det stora verldstorget, helst drager
sig tillbaka till sin egen lilla vrå och der i sitt inre medvetande och tysta
arbete skapar sig sin verld. Verser, sådana som följande:
Nu flätar våren åter sin gröna blomsterkrans
Och klär det vida Finnland i dofter och i glans.
Hvi kommen J från Södern med våld och öfvermod,
O främlingar! att fläcka vår sköna jord med blod?
Se här, för edra blickar nu bredes ut en strand,
Den vårliga, den sköna, som är vårt Fosterland.
Välan! J män af Södern, Välan! förstån J äu,
Hur’ man en strand kan älska, bur’ man kan dö för den? •
verser, sådana som dessa, kunna ej förnekas vara skön», ja, till och med
rörande. Denna veka klagan, denna milda bön, att blott i frid och ro
få ega sin sköna strand, sin vår, med dess blida doft och glans, kunde
den icke också just genom det lilla den fordrar synas ganska
berättigad? Men, om man närmare ser på saken, så skall man finna, alt deri
saknas helt och hållet ett högre sedligt innehåll. Ty att, när en storartad
kamp för frihet och civilisation utbrutit, att då blott villja draga sig
undan till sin lilla insjöstrand, för att lyss på dess vågors plaskningar och
dess foglars qvitter, det är väl, minst sagdt, icke värdigt menniskoanden i
allmänhet och minst en hel nation, hvars frihet och exsistens med all
säkerhet till stor del komma alt bero på utgången af deuna kamp. Attinsöfva
Finnland med en sådan omanlighetens jollrande sirensång, det är, om det
också icke skulle ske med full öfverläggning och insigt af det i sanning
o-sedliga och förrädiska deruti, dock knappt derföre mer ursäktligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
