- Project Runeberg -  Qvinnofrågan /
10

(1880) [MARC] Author: Eva Fryxell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 TYSKLAND.

Det är i synnerhet mot qvinnan med bildning och sam-
hällsställning, »die Dame, dies Monstrum Europäischer Civi-
lisation»!, denna bitterhet bjertast framträder. Man beskyller
henne för att genom anspråk på engifte monopolisera män-
nen och derigenom förorsaka den nöd och förnedring, som
drabba tusenden af hennes arma medsystrar. E. v. Hartmann
säger: »man borde serskildt taga sig i akt för att vilja göra

tillvaron» och de härdigaste och lifskraftigaste individernas seger (the
survival of the fittest). Öfvertygad om nödvändigheten af denna hårda,
hänsynslösa strid såsom vilkor för slägtets höjande, vill Hartmann ej
lägga ringaste tygel på fortplantningsdriften; ty, säger han, ju större
öfverbefolkning desto fullständigare utätnings- och sofringsprocess (s.
699). Af detta skäl förbiser eller förnekar han alla motiv till åter-
hållsamhet och uppbäfver i grund kyskhetens dygd. För Hartmann är
kristna sedelagen utan bindande kraft. Han är också döf för den
naturliga rättskänsla, som förbjuder menniskan att gifva lif åt en evig-
hetsvarelse, åt hvilken hon ej förmår skänka första vilkoren för en
sund tillvaro, likaså för det sambällslärans axiom, att en talrik befolk-
ning, som saknar medel till lifvets normala andliga och lekamliga ut-
veckling, är en mensklighetens skamfläck och olycka. Dessa sanningar
förbigår Hartmann, och drifver i stället den darwinska läran om kam-
pen för tillvaron. hvilken, hur berättigad den än må på sitt område vara,
likväl blir. använd på detta, ett köttets evangelium och en murbräcka
mot samhällets grundvalar samt slutligen ett oöfverstigligt hinder just
för det mensklighetens höjande, förf. tror sig främja.

Enligt Hartmanns definition af kärleken: »instinktartad identifi-
kation med en annan och kärlek till sig sjelf i en annans person» (Phä-
nomen. s. 268) kan denna känsla knapt betraktas som »moralprincip».
utan är egentligen blott en mindre stötande form af sjelfkärlek. Också
framställes vänskapen, churu angifven såsom cen art af kärlek, dock i
sjelfva verket som en annan och högre »moralprincip», hvaremot med or-
det kärlek egentligen blott betecknas böjelsen mellan de olika könen.
Följden af denna Hartmanns missuppfattning och underskattning af kär-
leken är, att han degraderar denna känsla, betraktad som »moralprincip»,
under rättvisan. Hartmann, som förnekar kristendomens teistiska verlds-
åsigt, har härigenom brutit också med den kristna moralen. Två af dess
bud: kärlek och kyskhet har han upphäft eller förvridit. Liksom han
ej kan fatta kärleken som etikens högsta spets, så har han ej heller öga
för qvinnans ideela kärlekskraft utan påstår (s. 288), att kärleken hos
qvinnan sällan höjer sig till vänskap som hos mannen, utan är egent-
ligen blott instinkt eller med andra ord moders-, äktenskaps- och slägt-
kärlek.

! Parerga, und Paralipomena, del. 2, s. 660.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnofr/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free