Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 FRANKRIKE.
som under en rättslös tid söker skydda den svaga mot den
starkes förtryck.
Med sådana åsigter är det naturligt, att Michelet be-
traktar den ogifta qvinnan såsom en existens, hvilken ej borde
existera. Han tycks alldeles sakna blick för de många upp-
gifter inom samhället, som göra den ogifta qvinnans existens
ej blott berättigad utan oumbärlig, och för den sanningen,
att gqvinligheten kan framträda välsignelserikt äfven i andra
kall än makans och moderns. Genom sin skildring af qvinnan
såsom ett i allo beroende väsen,
»En ranka, vissnad om ej stödd,
Ett väsen, hvartill hälften felas»,
har han ej litet skadat hennes sak; ty är qvinnan så be-
roende till sin natur, som Michelet påstår, så måste hon ock
förblifva i en beroende ställning.
Taine har anmärkt engelsmännens tystlåtenhet rörande
sina ömma förbindelser. Andra nationer kunna deremot ej
nog förvåna sig öfver fransmännens frispråkighet i detta hän-
seende. Det öppna och otvungna sätt, hvarpå Michelet be-
handlar äfven de ömtåligaste och mest grannlaga förhållan-
den, väcker förundran och kan endast förklaras genom en
medfödd mnationel »Unbefangenheit> i förening med en så
brinnande öfvertygelse om ämnets vigt, att svårigheterna vid
dess behandling öfverses och som en småsak öfvervinnas.
Det är denna entusiasm, som också hjelper läsaren öfver en
mängd vidriga skildringar. Alt Michelets snille till trots,
skulle man redan vid de första sidorna af »Kärleken» med
vämjelse kastat boken i väggen, om ej författarens hänförelse
ryckt läsaren med sig och tvungit honom att fortsätta.
Ett föregående yttrande om Michelets renhet fordrar
närmare förklaring.
I Luxembourgs museum stod för några år sedan — kan-
ske står den der ännu — en bildstod kallad »Oskulden»>,
föreställande en ung flicka, höljd från midjan i en lätt fotsid
klädnad. Just vid hjertat bildar mantelns veck ett upp-
stickande ormhufvud, liksom ville konstnären antyda, att un-
der oskuldsblommans blad dolde sig masken !. En dylik lustans
! Sedan ofvanstående nedskrefs, har en resande landsman berig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
