Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man i hela medeltidens kulturlif träffar torr, nykter
uppfattning och tygellös inbillning sida vid sida.
Trån fädernet hade Birgitta ärft sitt herskarlynne, från
mödernet den rika inbillningsgåfvan, och från både fädernet
och mödernet sitt till religionen vända sinnelag. Omgifning
och uppfostran bragte till utveckling just dessa anlag
framför alla andra.
Huru enformigt och ödsligt måtte ej lifvet hafva varit
på en svensk gård den tiden! Omgifvet af en rosenlund
och en örtagård, låg Finstad nära den vackra sjön Björken,
hvarifrån flöt förbi gården en liten å med lummiga stränder.
Några gärden eller stenbundna betesmarker här och där,
för öfrigt milslånga, ödsliga skogar, där vilddjur och fåglar
sällan stördes af ensliga vandrare eller villebrådslystne
jägare, än mera sällan af ett väpnadt följe riddare och
svenner.
Endast stjärnhimlens majestätiska tystnad eller hafvets
väldiga vågbrus kunna i samma grad ingifva en känsla af
Guds allmakt och människolifvets intet som vindens susande
i Nordens stora furuskogar. Måhända är det just dessa
majestätiska skogsöknar, som mer än någon annan sida af
naturen gifvit nordbon det allvarliga, vemodsfulla lynnet.
Huru ofta måste ej Birgitta som barn hafva lyssnat till dessa
mäktiga toner, som uppkomma helt plötsligt, som växla i
styrka, ibland kraftigt brusande, ibland sakta hviskande för
att åter taga till i styrka — en fuga af underbar skönhet,
spelad af allmaktens hand på en tusen sinom tusenstämmig
orgel! Huru skulle ej Birgittas lågande inbillning och hennes
religiösa sinne utvecklas i skogens dystra ejislighet eller
näras af den nordiska naturens drömmande, stilla skönhet
vid den lugna, blåa insjön under de ljumma, ljusa
sommarnätterna! Och Birgitta älskade naturen. Hennes skrifter
visa oss, att hon i denna sin kärlek var ett sannt Nordens
barn. Skogen, ängen, fåglarne i skyn och fiskarne i vattnet,
bien i rosenlunden och hönsen på gården, allt tjenade henne
till liknelser. Men ingen känner eller förstår naturen, utan
att också älska henne.
Äfven lefnadssättet på de svenska gårdarne den tiden
måste, både i sin enformighet och i sin omväxling, gifva
näring åt barnets drömmar och åt dess svärmiska sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
