Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jämte den än yngre brodern, Israel, hade öfverlefvat modern,
trolofvades med Ulf och Magnus, söner till Vestergötlands
lagman Gudmar. Ätten var af de yppersta i riket, befryndad
både med folkungar och den gamla konungaätten, och om
fästmännen var intet annat än godt att säga. Ulf
Gudmars-son var omkring aderton år och Birgitta fjorton, en passande
giftasålder efter den tidens uppfattning.
Brölloppet firades i slutet af september 1316. Ulfs
frän-der och brudjungfrurna kommo, enligt öflig sed, för att
af-hemta bruden, som var smyckad med »brudgummens
kärlekstecken på bröstet» och som »bar krona på hufvudet och det
rikt broderade bältet kring midjan». Brudföljet, väpnadt och
redo till strid, om så skulle fordras, omringade bruden och
förde henne till brudgummens hem, där, enligt lagens
ordalydelse, brölloppet skulle stå, och där det antagligen också
stod, då väl Uplands frejdade lagman, om någon, efterlefde
den lag han själf varit med om att stifta. Hvar detta hem
låg är obekant. Giftomannen, herr Birger, öfverlemnade där
sin dotter åt brudgummen med orden: »Jag gifter dig henne
till heder och hustru och till half säng, till lås och nycklar,
hvar tredje penning och all den rätt, som lag är, i namn
Fadrens, Sonens och den Helige andes».
Legenden säger, att Birgitta endast för att efterkomma
faders och fränders uttryckliga vilja äktade Ulf Gudmarsson
och att hon själf önskade blifva Kristi brud. Törhända
hyste hon en gång en sådan önskan, men säkert är, att hon
snart fäste sig med ungdomens hängifha kärlek vid sin make.
Hon lärde sig förstå den jordiska kärleken, och hon har
själf i en senare tid med glödande färger skildrat brudens
»begär att göra brudgummens vilja». »Hans hvila», säger
hon, »var hennes hvila, hans tröst hennes, och hellre ville
hon dö än skiljas vid honom.»
Det följer nu ett skede af Birgittas lif, då det svärmiska,
öfverspända, som märktes redan under barnaåren, måste
träda i bakgrunden för det dagliga lifvets bindande plikter.
Hon står nu för »lås och nycklar» i en stormans hus, många
världsliga bestyr upptaga hennes tankar, och hennes främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
