Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter hennes giftermål dogo hennes faders vänner, hertigarne
Erik och Valdemar, hungersdöden på Nyköpings slott. Krig
utbröt mot konung Birger, han afsattes, hans son halshöggs
skymfligen, och till konung utsågs, just genom den gamle
uplandslagmannens bedrifvande, hertig Eriks son Magnus,
arfvingen till Norges krona.
De politiska händelserna och personligheterna i Sverige
under Magnus Erikssons minderårighet äro endast
ofullständigt kända. Otvifvelaktigt är likväl, att Birgitta
tillhörde en af de själfrådiga ätter, som bidrogo till
stormans-väldets tillväxt under denna tid.
Den gamle Birger Persson hade efter de oroliga
händelserna 1320 lemnat fäderneslandet för att vallfärda till
Rom. Han gick 1328 ur tiden och begrofs vid sin hustrus
sida i Upsala domkyrka, där man ännu på deras graf kan
so hans och hennes i sten uthuggna bilder. Hans son Israel
efterträdde honom på lagmansstolen.
Ar 1332 vardt Magnus Eriksson myndig och kort efteråt
förmäld med Blanche, grefvedotter från Namiir. Hos henne
anställdes Birgitta såsom hofmästarinna, när och för huru
lång tid är ej nu kändt; men antagligen skedde det straxt
efter drottningens hitkomst och för en längre tid. Att
Birgitta erhöll denna plats är ett vittnesbörd om det anseende
hon åtnjöt, och att hon mottog den visar, att hon ej ännu
ryggade tillbaka för att jämt vistas ute i världen.
Äfven sedan Birgitta lemnade sin befattning såsom
hofmästarinna, möjligen vid hennes vallfärd till Spanien, torde
hon ofta uppehållit sig vid hofvet. Hon saknade aldrig
inflytande därstädes, så snart som hon vistades i Sverige.
Förhållandet mellan henne och konungaparet synes i
början varit det bästa, men småningom uppstodo allehanda
misshälligheter. Drottning Blanche saknade ej goda
egenskaper, men hon var ytlig och nyckfull. För henne passade
ej Birgittas allvar. Oroligt spörjande om hvad som vore
det rätta, vände sig drottningen ofta till henne, men brydde
sig sedan inte om att lyssna till hennes råd och
förmaningar. Möjligen hade också Birgitta i början förvärfvat ett
inflytande, som snart nog vardt tryckande ej blott för
drottningen, utan äfven för konungen. Ty Birgitta inskränkte ej
sin maktlystnad till hofvet och dess små angelägenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
