Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
make, riddaren Eggart van Kyren, och sedan hans död
lem-nade hon aldrig Birgitta. Förhållandet mellan moder och
dotter synes hafva varit det innerligaste.
Katarina böjde sig i dotterlig ödmjukhet inför den henne
öfverlägsna modern, hon beundrade, älskade, tillbad henne.
Och Birgitta å sin sida fann hugnad i dotterns qvinliga, milda
väsen. Katarinas nordiska skönhet väckte i början allmän
uppmärksamhet i Rom, och hon var ständigt utsatt för faror,
så att Birgitta måste tidtals förbjuda henne lemna bostaden.
Mer än en gång räddades hon nästan som genom ett under.
Så berättas det t. ex., att en gång, då Katarina var på väg
till S:t Sebastianskyrkan vid katakomberna, hade en hennes
tillbedjare, en hänsynslös italiensk grefve, lagt sig i bakhåll
för att bortföra henne, men åsynen af en hjort lockade
honom och hans följe bort från bakhållet, och under tiden
hann Katarina att komma undan.
Birgittas anseende och inflytande i Rom växte år från
år. Familjen Orsini hade blifvit hennes beskyddare, hvadan
hon kunde frukta för dess motståndare, men bland alla
partier och samhällsklasser synes hon dock haft vänner och
beundrare. Ju äldre hon vardt, desto svårare föreföll det
henne att återvända till Sverige. Genom bref och
budskick-ningar samt genom de många svenskar, som alltid besökte
Rom, lefde hon likväl i en ständig beröring med fosterlandet,
och hon bar dess intressen ständigt i sina böner och tankar.
Det fanns hos Birgitta allt för mycket" sannt mänskligt,
for att hon skulle kunna blifva helt främmande för sina barn,
oaktadt hon lefde skild från dem alla, Katarina
undantagandes. Sönerna Gudmar och Bengt hade hon jordat före sin
afresa från Sverige, men Birger och Karl beklädde tidigt
förtroendeposter i fäderneslandet och deltogo i de politiska
hvälfningar, som i Sverige uppfyllde femtio- och sextiotalen
af det fjortonde århundradet.
Birger var liksom modern allvarlig och inåtvänd. Karl
hade däremot ärft hennes kraft och liflighet utan något som
helst sinne för religiöst svärmeri. Detsamma var fallet med
Cecilia, af modern bestämd för klostret. Karl hjälpte henne
likväl att få sitt hjärtas utkorade, och hon vardt gift ej
blott en utan två gånger. Detta var också fallet med Märta,
som i andra giftet äktade Knut Algotsson och anställdes så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
