Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att träda i underhandling med dansken. Det vardt allt
mera tydligt, att bland alla desse stormän fanns ingen, som
kunde sammanhålla det fosterländska partiet, som kunde
böja dessa starka, själfrådiga viljor. Utan framgång
vädjade fru Kristina i sina skrifvelser till deras kärlek till
fädernesland och Sturesläkt. Den ene drog hit, den andre dit.
Oordningen, förvirringen, upplösningen tilltog.
Snart skulle Stockholm ensamt motstå segerherren. Dess
yttre styrka var obruten. Konung Kristian skulle aldrig
våga en stormning, och vid den hårda årstidens inträde
skulle belägringshären näppeligen finna tillräckligt skydd
och föda, utan nödgas snöpeligen återvända. Detta insåg
den danske konungen, och han sökte därför på
underhandlingens väg nå, hvad han ej kunde vinna på våldets. Han
sökte tydliggöra för de belägrade, att landet fordrade en
höfvitsman och att Stockholm ensamt ej kunde motstå
landets vilja. Han vädjade till de tyska borgarne, hvilkas
fosterlandskärlek ej kunde trotsa en belägrings vanskligheter; han
vädjade till de i staden inneslutna adelsmännen, hvilkas mod
vacklade, då de sågo sina ståndsbröder öfver allt i landet
gifva själfständighetens sak förlorad. Och för att tala
fridens och försoningens språk valde han bland andre sin nye
vän, den gamle jutehataren Hemming G ad. Denne var
vältalig och listig och känd af gammalt såsom en ifrig
fosterlandsvän, så att mången litade på hans omdöme och
menade, att när han hade satt sin tro till konung Kristian, så
vore denne nog en herre, som ville Sveriges väl.
Underhandlingarnes förlopp är ej närmare kändt. Man
vet endast, att Hemming Gad vid sitt första besök i
Stockholm var nära att blifva ihjälslagen af en förbittrad borgare.
Och undras må med skäl, om hans ord kunde på fru
Kristina utöfva något inflytande, ty förhållandet dem
emellan torde aldrig varit godt. Snarare torde det förtviflade
i hennes ställning samt de goda vilkor, som erbjödos henne,
förmått henne att dagtinga. Hon och några få hennes
anhängare kunde ej stå emot den allmänna påtryckningen.
När ett folk i sin helhet ej vill försvara sig, båtar i längden
ej den enskildes hänförelse och uppoffring.
Kristin^ Gyllenstierna hade hejdat eröfrarens segerbana,
hennes ord hade väckt till nytt lif den svenske bondens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
