Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helt naturligt. Hennes namn var en makt, hvars betydelse
hans skarpsinne genast uppfattade, och hennes personlighet
var intagande.
Angående deras förbindelse vet man, att Sören Norby
begärt hennes hand, att hon hade skickat honom en ring
och en guldtafla, och att han ansåg sig med henne
trolof-vad. När Sören Norby måste uppgifva hoppet att kunna
återtaga Skåne och slöt öfverenskommelsen med den danske
konung Fredrik i Landskrona af den 27 juni 1525, begärde
han, att danske konungen eller rådet skulle i Sverige utverka
att: »ärlig och välbördig qvinna, fru Kristina, herr Stens
enka, som säges vara fången hos den stormäktige herr
Gustaf, svenskars och göters konung, igen må komma i sina
fria vilkor och njuta och behålla sitt arf och egendom, som
med rätta tillkommer henne och hennes barn, på det att jag
ej må blifva föraktad eller till lögnare efter den tro och det
äktenskap, som jag hafver lofoat och tillsagt henne». Ryktet
om fru Kristinas fångenskap var sålunda allmänt spridt.
Ingen rök utan eld, och sannolikt hade spänningen mellan
henne och konungen just vid denna tid framkallat ryktet.
Sören Norby var en herre lika ridderlig som tapper,
därom råder blott en mening. Hans ord böra ej
betydelselöst kastas åsido. Likväl kan man invända, att då till
honom framburits ett falskt rykte, att Kristina vore fängslad,
kan han också hafva erhållit den falska uppfattningen, att
hon gifvit honom sitt ja-ord.
Det torde därföre vara säkrast att stödja sig vid den
uppfattning Kristina själf gifvit af förhållandet mellan henne
och Norby, allt under erkännande af att hennes ord härleda
sig från en senare tidpunkt, då hon kunde hafva anledning
att förringa betydelsen af sitt förhållande till Norby.
År 1526 den 29 december skrifver hon till en aflägsen
frände, Knut Pederson Gyllenstierna, att hon aldrig har lofvat
Sören Norby äktenskap. Hon hade visserligen skrifvit honom
till, att om hon någonsin skulle ingå äktenskap, så vore
han den, på hvilken hon skulle lita, men något löfte hade
hon aldrig gifvit honom. Och presenterna, som hon sände
honom, voro endast ett minne för den ära han visat henne
under fångenskapen. -
Endast om det eller de bref, som Kristina Gyllenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
