Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes fader hade varit anställd först som soldat och
sedan som stockeknekt, d. v. s. fångvaktare, vid slottet,
modern var månglerska, och hon hade morbröder boende i Tröjds
härad i Upland. Fadern synes varit från Medelpad. För
att bidraga till sitt lifsuppehälle skall hon hafva sålt äpplen
och nötter på torget. För öfrigt känna vi intet om hennes
barndom och släktförhållanden.
Det vore af stort intresse att veta, huru den ringa
mån-glerskedottern kom till hofvet och huru hon där blef
uppmärksammad af konungen. Härvidlag nöjer man sig ej
gärna med ofullständiga eller osäkra uppgifter, utan man
skulle vilja känna själfva uppränningen till de betydelsefulla
tilldragelserna i hennes lif, genom hvilka hon har blifvit en
historisk personlighet.
En gammal berättelse säger, att konung Erik fick se
den vackra flickan, där hon satt på torget och sålde.
Intagen af hennes skönhet, befallde han, att hon skulle
upptagas vid hofvet och uppfostras tillsammans med hans syster
Elisabet.
Denna berättelse har i sig intet osannolikt. Men det
kan också väl hafva händt, att utan konungens vetskap
stockeknektens dotter, allra helst om hon var vacker och
klok, upptogs bland de många småtärnor, som funnos i
prinsessornas hof, och då hon var jämnårig med den yngsta
prinsessan, blef hon helt naturligt hennes lekkamrat och
tjenarinna. Ty så bör uttrycket, att de uppfostrades
tillsammans förstås. Möjligen föllo några smulor af den
undervisning Elisabet erhöll på Karins del, ty hon kunde
sedermera läsa och skrifva, hvilket för en qvinna af hennes stånd
var en sällsynt färdighet. Gustaf Vasas döttrar torde i
lärdomsväg just ej själfva hafva hunnit så mycket längre.
På denna tid skrefvo visserligen i utlandet en Erasmus
Rotterdamus och en Vives, att qvinnan ej borde erhålla
mindre kunskaper än mannen, men det är knappast troligt,
att dessa anspråk framställdes i vårt land. Prinsessorna af
Vasahuset voro berömda för den goda uppfostran de
åtnjutit, men de kunde i kunskaper ej ens jämföras med sina
bröder, och endast talangerna synas allvarligen odlats. Man
hade redan då för qvinnan slagit in på en uppfostringsväg,
som väl än i denna dag kan sägas vara den förherskande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
