Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karin Månsdotter var ej längre drotthing, endast en
stackars fånges hustru. I början trodde väl hon liksom Erik
själf, att friheten i främmande land skulle unnas dem, men
snart funno de, att fängelsedörrame förblefvo obevekligt
slutna och att de oåterkalleligen voro prisgifna åt den nye
konungens godtycke och misstänksamhet.
Fängelset kunde ibland vara ganska furstligt. Tolf rätter
mat serverades till middag och lika många till qvällen, allt
på silfverservis. Det saknades ej förströelsemedel, och tjenare
fingo komma och gå.
Karin hade mången svår stund att utstå, ty Erik var
ofta dyster till lynnet eller vild och oregerlig. Hans hustru
och barn voro dock i all bedröfvelse hans käraste tröst.
Sorg och glädje skiftade i den trånga krets, däri deras
tankar rörde sig. Två söner föddes, Henrik och Arnold,
och en af dessa rycktes bort inom kort af döden.
Försök till flykt gjordes både af Erik och hans
omgif-ning. Underligt nog nämnes aldrig Karins namn i samband
med dessa försök, men det är föga troligt, att hon var
alldeles främmande för dem. Måhända ansåg hon dem
fruktlösa, och visst är, att de endast ledde till misstankar,
indragningar och förflyttningar — och slutligen till skilsmässa
mellan makarne. Detta skedde i Vesterås i juni 1573, sedan
de tillsammans flyttat från Stockholm till Åbo, därifrån till
Kastelholm och Gripsholm samt slutligen till Vesterås.
Eriks bref till Karin efter skilsmässan äro djupt rörande.
Han önskade henne af hjärtat allt godt. Hvad han nu ej
kunde genom sin makt, det ville han göra med en kristens
bön till Gud. Han talar därefter om deras fängelserum och
undrar, om hon kan höra honom, ifall han skulle ropa,
såsom hon först gjorde, då de voro skilda. Men hvar hon än
vore, så bör hon ej glömma, att Erik är hennes ende man.
Hon må bida, tills han kommer igen, ty en trognare make
kunde hon ej få, och vore hon honom trogen, skulle han
aldrig förgäta det. Gud skulle en gång låta deras långa
sorg lyktas med glädje, och detta redan här på jorden.
Slutligen bad han henne om ett svar, befallandes henne Gudi.
Eriks bref vittna om de känslor, hvarmed han skildes
från sin gemål. Hennes bild tecknade han i marginalen på
de böcker han i fängelset fick att läsa, och under det sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
