Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej vilja lemna. Katarina stannade emellertid i hemmet år
efter år, anledningen må nu hafva varit hvilken som helst.
Hennes tillvaro är så obemärkt, som det på 1600-talet
eg-nade och anstod en väl uppfostrad, taktfull och älskvärd
qvinna. Hon delade sin tid emellan föräldrar och syskon,
och ibland var hon på Stegeborg hos den gamla farmodern,
Katarina Stenbock, eller hos sin faster, hertiginnan Sofia på
Ekolsund. Hennes vänkrets var stor, och redan nu var hon
omtyckt af hög och låg. Till större kraft och duglighet
torde hon utvecklats genom ett tidigare giftermål och en
större verksamhet. Men ’förspilld för hennes inre människas
förkofran var ej denna tid.
I de offentliga handlingarne nämnes hennes namn
endast några få gånger och då i samband med hennes faders.
Det är när Karl IX krönes till konung, och när han rider
sin eriksgata.
Det var ett i allo präktigt tåg, som lemnade Stockholm
den 18 febr. 1607 för att draga till Upsala, där den
högtidliga kröningsakten skulle försiggå. Borgerskapet var
upp-ställdt utefter gatorna, och läktare voro uppresta både på
Stortorget och Norr malmstorg. Alla fröjdade sig åt det
ståtliga skådespelet, granna dräkter, blänkande vapen och vackra
hästar. Huru vördnadsbjudande såg ej ridderskapet ut i långa
svarta sammetsjackor och med breda guldkedjor kring
halsen, och huru grannt lyste ej hertig Johans af
Östergöt-lan.I ryttare i silfverbroderier och med skarlakansröda
schabrak!
Kung Karl har nyss ridit förbi. Han red ensam,
om-gifven af springande drabanter, klädda i blått och gult
sidentyg, med förgyllda hillebarder och små blågula fanor på sina
försilfrade stormhattar. Karls blick var ej denna dag så
bister som vanligt. Ingen kunde neka till att han var en
ståtlig herre, och att han ville sitt folks bästa, därpå tviflade
aldrig menige man. Efter konungen komma några präktigt
utstyrda ryttare, men det är ej värdt att se på dem allt för
noga. Det är då bättre att spara sina krafter, så att man
riktigt kan beskåda den härlighet, söm nu följer. Sex vackra,
apelgrå hästar med sammetstäcken och silfverbeslagna
seldon draga en i sanning »kostelig» vagn, som hvilar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
