Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
zweibruckiska huset, i sin tur en yngre gren till det i
Heidelberg residerande kurfurstliga pfalziska eller wittelbachska
huset. Han hade efter sin faders död (1604) såsom den
tredje sonen endast fått ett slott, Neucastel, och en försäkrån
på ett årligt underhåll af 3000 gulden. Katarina åter var
konungadotter och kunde såsom svensk prinsessa påräkna
en hemgift af 100,000 rdr, utom sitt fäderne och mödernearf,
jämte en präktig utstyrsel. Ja, hon hade till och med i
händelse af sina bröders och sin kusins död utan arfvingar
rätt att bestiga Sveriges tron.
Hvad skälet än må hafva varit, begärde pfalzgrefven efter
några månaders vistelse i Sverige prinsessan Katarinas hand.
Hvarken Kristina eller Gustaf Adolf voro särdeles hugade
för Katarinas giftermål med en så obetydlig furste. Johan
Kasimir infann sig på den i början af 1614 i Örebro
samlade riksdagen, men fick där det besked, att han inte kunde
få prinsessans hand, förrän han ställde säkerhet för att hans
blifvande gemål finge tillbörligt lifgeding och morgongåfva.
Till erhållande häraf afreste Johan Kasimir genast till
Tyskland. Redan den 7 juli var han tillika med några sina
landsmän åter i Sverige och sammanträffade med Katarina i
Nyköping.
Det dröjde likväl hela sommaren och hösten, innan de
älskande fingo sitt öde afgjordt. Gustaf Adolf utsåg Axel
Oxenstierna, Magnus Brahe och Johan Skytte att öfverlägga
med de pfalziska sändebuden. Johan Kasimirs
förmögenhets-vilkor voro emellertid, ehuru hans släkt synes varit mycket
tillmötesgående, föga lysande, och brudens hela morgongåfva
skulle bestå i 5,000 gulden. Alla tyckte, att Katarina borde
hafva gjort ett bättre parti, endast prinsessan var fast i sin
önskan.
Gustaf Adolf hade alltid svårt att neka sin mest älskade
syster någonting, och just detta år torde han varit föga
benägen för att motarbeta någon människas önskningar i
kärleksväg, då han själf stred mellan sin böjelse för Ebba Brahe
och pliktens bud att öfvergifva henne. Katarina var Gustaf
Adolfs förtrogna i detta fall, och säkerligen anförtrodde också
hon honom sitt hjärtas åstundan.
Sedan giftermålet en gång beslutits, var konungen
särdeles ifrig att få det till stånd. Han ville dansa på »Kät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
