Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofta sändningar från hemmet, hvilka alltid lemnade nya
bevis på hans moders frikostiga kärlek. Ebba Brahe styrde
själf med alla sakerna som afskickades, strumpor, skor,
skorosor m. m. t samt ett litet måladt blad att lägga mellan
böckerna, då man läser». Han får allt hvad han vill och
litet mera därtill. Så skrifver hon en gång: »Jag sänder
dig allt hvad du begärt hafver och dessutom en kanna att
förära doktor Vallius; ringen är åt den andre professorn,
som lärer dig himmelens lopp». — Astronomi var tydligen ett
så lärdt ord, att Ebba Brahe fann rådligast att ej ens
försöka begagna det.
Också Axel Oxenstierna hade vid denna tid en son i
Upsala, den sedan så bekante rikskanslären Erik Oxenstierna.
Men dennes moder, fru Anna Bååt, var själfva
sparsamheten, och han fick ej föra så stor stat, ej heller erhöll han
så stora försändningar från hemmet som Magnus Gabriel.
Och då det var ifrågasatt, att han skulle väljas till rektor,
afböjde Axel Oxenstierna detta, på den grund att detta
heders-ämbete medförde så många kostnader. Magnus Gabriel
däremot fick mottaga det utan betänkande.
Att den sjuttonårige »rector magnificus» skulle fästa stor
vikt vid sitt yttre uppträdande är rätt naturligt. Han förklarade
sin önskan vara att jämt uppträda svartklädd. Ebba Brahe var
genast beredd att villfara hans önskningar, men fältherrn tyckte
de svarta kläderna vara en barnslighet, och slutet blef, att
den unge Magnus Gabriel fick söka sköta sitt höga kall dem
förutan.
Ebba Brahe hade alltid stor oro för sin älsklings
hälsotillstånd, ty han var långt ifrån frisk, och inte var det
möjligt att blifva friskare af de ordinationer hans moder
brukade sända honom. Hvar morgon, under det månen var i
aftagande, borde han dricka kryddadt vin, före maten skulle
han taga en droppe bärnstensolja, och då han gick ut, borde
han tugga på tormentillarot. Måhända försökte han sig också
på andra af sin moders ordinationer, nämligen att för
huf-vudvärk draga mej ram genom näsan eller också att taga
en lefvande höna, fläka den i två delar och lägga på
huf-vudet det ännu varma köttet med fjädrarne på.
Man måste medgifva, att det var ett starkt släkte, som
lyckades öfverlefva alla dessa barbariska kurer. Unge Mag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
