Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en allt for stark dallring. Det uppkommer mellan dem
missförstånd, misstämningar, som efterföljas af dessa för
qvinnorna så karaktäristiska hjärteransakande förklaringar.
»Jag har fuller den tunga lyckan, den jag älskar, hatar mig
på baken», eller »Gud ställer jag till vittne, huru hjärtelig
jag Er älskat hafver i alla mina dagar och intill denna stund
gör», eller »jag hade aldrig trott I sådana tankar skullen
bära mot den I så högt pröfvat», dessa och andra dylika
utgjutelser återfinnas ofta i deras brefväxling.
Margareta Boije liksom Ebba Brahe begagnar i sina
bref den bibliskt religiösa stil, som tillhörde den tidens damer,
och som för dem var så naturlig, då den religiösa litteraturen
var deras så godt som enda andliga näring.
Ar 1662 förenades till mödrarnes glädje genom
äktenskapets band Ebbas yngste son, Axel Julius, och Margaretas
andra dotter, Sofia Juliana. Ej långt efteråt tyckes Margareta
Boijes hälsa brutits. Lynnet var också i hög grad nedstämdt,
hon längtade att få dö, ännu på dödsbädden sjungande och
diktande andliga sånger, såsom hon alltid älskat göra. År
1668 fick Ebba Brahe göra henne den sista tjensten, då
hon följde hennes lik till familjegrafven i Riddarholmskyrkan.
Vännerna rycktes bort, men kring fru Ebba uppväxte
en ny generation. Axel Julius hade varit det siste af hennes
barn, som gift sig. Hennes yngsta dotter hade nämligen
redan 1660 ingått äktenskap med den duglige
rikstyg-mästaren Peder Larsson Sparre, och hennes dotter Kristina,
som 1656 blifvit enka, hade 1658 ingått nytt gifte med den
ryktbare riksamiralen Gustaf Otto Stenbock9 med hvilken
hon fick flere barn, däribland den tappre generalen Magnus
Stenbock. Och alla Ebba Brahes sju barn, med undantag af
den 1658 i kriget omkomne Jakob Kasimir, hade i sin tur
flere barn, som nådde mogen ålder. Den gamla fältherrinnan
var den ömmaste mormoder och farmoder, och barnbarnen
vistades alltid långa tider hos henne för att vara i
»bedröf-velsens tider» hennes ro och tröst.
Ebba Brahe hade likväl äfven på gamla dagar ett allt
för verksamt lynne för att kunna fylla sin tid endast med
att pyssla om barn och barnbarn. Hennes begåfning låg åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
