Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa blefvo af ganska olika värde. Dessutom gjorde hon
legater till förmån för ett par barnbarn, hvarigenom de andra kände
sig förnärmade. Så t. ex; fick Magnus Gabriels äldste son,
Gustaf Adolf de la Gardie, hvilken vistats långa tider hos
sin farmor och var hennes ögonsten, Ebba Brahes hus på
Södermalm; en annan sonson fick räntor af gods i Skåne,
men den tredje i ordningen af hennes egna söner, »som Gud ej
hade beskärt några söner,» fick i ersättning »en stor fontän
af silfver». Dessa och dylika bestämmelser väckte arfvingarnes
förargelse och framkallade efter hennes död långvariga
processer.
I inledningen till sitt testamente säger sig Ebba Brahe
»vara allt för ringa för den nåd Herran med henne gjort».
En sådan ödmjuk känsla måste ibland bemäktiga sig hennes
varma och för intryck mottagliga sinne, då hon såg bort
från de många små pröfningar, som hon skapade sig själf
genom sitt ömtåliga, oroliga lynne, och i stället tänkte öfver
huru lugn, huru lycklig hennes lefnad hade varit, kanske
allra mest på hennes ålders dagar. Med oförminskade
själs-och kroppskrafter kunde hon egna sig åt det rörliga
praktiska arbete, för hvilket hon passade så väl. Hon var
om-gifven af barn och barnbarn, hvilka alla egnade henne den
ömmaste kärlek och omvårdnad. Hennes älsklingsson var
landets främste man; han styrde och ställde efter sitt eget
behag, och hon kunde ej fatta den styrelsens svagheter.
Hon såg endast den goda sidan däraf: fred, penningar,
omvårdnad för konst och vetenskap.
Det skulle dock komma en tid, då den de la Gardieska
politikens frukter skulle mogna: krig utan orsak och utan
att man var beredd därpå, samt slutligen reduktionen.
Men försynen var blid mot fältherrinnan. Hon fick sluta
sin ögon, innan något missnöje försports. På hösten 1673
aftogo hennes krafter, och den 5 jan. 1674 afled hon i
Stockholm, lugnt och stilla vid nära sjuttioåtta års ålder.
Hon begrofs i Veckholms kyrka, belägen i Ekholmens
friherrskap. Jakob de la Gardie hade där utsett sin och sin
makas sista hviloplats.
Jakob de la Gardies bedrifter förtjena att hedras af efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
