Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ursäkt för Kristinas svagheter, såsom en bön att för faderns
skull låta domen falla lätt öfver dottern. För Axel
Oxenstierna var denna omständighet onekligen ett skäl att döma
henne mildt, ty för honom voro de båda, Gustaf Adolf och
Kristina, tvänne konkreta personligheter, och det blodsband,
som förenade dem, band hans omdöme; men för eftervärlden,
för hvilken historiens stora män och qvinnor äro mer eller
mindre abstraktioner, representanter för olika ideer, olika
strömningar, för eftervärlden gäller ej denna ursäkt, om den
också ofta har upprepats, ty af eftervärlden har Kristina
blifvit så hårdt bedömd, just därför att hon är Gustaf Adolfs
dotter. Axel Oxenstierna kunde lätt nog passa in dem båda
i samma synvidd, eftervärlden har svårt att göra detta.
Gustaf Adolf representerar för oss svenskheten och
protestantismen, Kristina kosmopolitism och katolicism. Kristina har
följaktligen ständigt varit utsatt för hans beundrares hat och
för hans smädares smicker.
Men utom det att Kristinas bild framträder i en historisk
belysning, som försvårar dess rättvisa bedömande, så är den
också i och för sig själf svår att uppfatta. Det var icke
allenast hennes anletsdrag, som skiftade från det ena
ögonblicket till det andra, ,så att man omöjligen kunde säga, om
hon var ful eller vacker, utan också hennes karaktär är rik
på motsättningar.
Kristina var inte bara en manlig och i mångas ögon
obehaglig qvinna med karlröst och bläckiga fingrar, den där
föraktade all konvenans och trasslade in sina affärer, hon
var ej endast en själfvisk varelse, som öfvergaf sitt
fädernesland och som var oförsonlig, när hon blef kränkt i sin rätt,
en drottning utan rike, en qvinna utan hem, utan hos henne
funnos också många drag, som måste framkalla vår
beundran, om vi blott bemöda oss om att låta rättvisa vederfaras
henne och ej genast stötas bort från henne af en, såsom
vi ofvan sett, förklarlig, men därföre ej berättigad antipati.
Stark intelligens, brinnande vetgirighet, fint konstsinne,
storslagna ideer, utprägladt förakt för småsinne och lumpenhet,
kärlek till sanning och natur i ett förkonstladt tidehvarf,
alla dessa egenskaper äro hennes. De äro sammanknippade
med stora fel, och detta på ett egendomligt sätt, så att
hennes karaktär kan sägas vara i högsta måtto originel. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
