Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pfalzgrefvinnan för att underrätta henne om att drottningen
och hon hade att vänta ett besök af förmyndarne. Han
begagnade äfven tillföilet att ganska vidlyftigt med
Katarina diskutera uppfostringskonsten. »Synes mig», skrifver
denna till sin make, pfalzgrefven, omtalande rikskanslärens
besök, »att hans tal ginge därpå ut, att jag vore för svag
och liksom farmödrarne, hvilka icke vilja slå till sina
barnbarn. Hvad han nu menar med talet, kan jag inte veta,
men tror, att de gärna såge mig vara därifrån och att fru
Ebba Leijonhufvud vore därvid, men de veta inte riktigt,
huru de skola börja. Jag handlar, som om jag inte förstode
dem, dock vete Gud, att jag hellre skulle vilja vara hos Ers
Kärlighet, om jag inte duger, som man säger, att uppfostra
Hennes Majestät, och skulle gärna unna en annan äran, men
då jag tänker på min högtsalige herr broder, som har
anförtrott just åt mig Hennes Majestät, så måste jag se tiden
an och upptaga alla tal med tålamod».
Pfalzgrefvinnan behöfde ej frukta, att man ville blifva
af med henne, men förmyndarne ville också visa sitt nit.
Drotsen, riksmarsken, riksamiralen och rikskanslären samt
riksråden Erik Ryning och Axel Baner infunno sig på utsatt
tid hos den unga drottningen, som väntade dem, omgifven
af hela sitt hof. De sågo högtidliga och allvarliga ut med
sina af år och arbete fårade drag, sitt långa och breda,
tvär-klippta skägg, sina mörka dräkter och hvita spetskragar.
De hälsade vördnädsfullt på den elfvaåriga drottningen, som
såg dem lugnt och säkert an. Rikskanslären förde ordet.
Han sade, att de hade tänkt få infinna sig hos Hennes
Majestät på samma gång som enkedrottningen, hvilken hade lofvat
det brandenburgska sändebudet, att hon i deras närvaro skulle
hålla ett förmaningstal till sin dotter, men när hon nu rest
utan att uppfylla sitt löfte, infunno de sig ändå, begärande
att få veta, om ej enkedrottningen hade talat enskildt
någonting vid sin dotter. Kristina svarade först nej, men när hon
för andra gången tillspordes om samma sak, svarade hon:
»Hon sade ingenting annat, än att jag skulle göra, hvad
rådet befaller». Därpå frågade Axel Oxenstierna: »Ingenting
mera?» — »Nej», genmälte Kristina.
Då började den ärevördige rikskanslären ett långt tal
till sin höga myndling. Han förmanade henne först och
Fries, Märkvärdiga qvinnor. II. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
