Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrka förleda henne till och med till handlingar, som tyckas
vittna om oklokhet eller om hjärtlöshe( , hvilka egenskaper
ingalunda voro för henne utmärkande.
Under intryck af sin känsla af harm och ovilja var hon
ej mottaglig för de skäl, som kapuciner munken Lebel
framställde, att hon i Monaldeschis sak vore både part och
domare och att hon genom sin dom inkräktade på den
franske konungens höghetsrättigheter. Detta sista skäl var
i stället egnadt att befästa hennes beslut, ty hon ansåg sig
hafva rätten på sin sida. När hon afstod från regeringen,
hade hon ju förbehållit sig en suveräns alla rättigheter öfver
sina tjenare, och det var endast en af dem hon utöfvade
genom att döda Monaldeschi. Det herskade dålig ordning
i hennes af olika element sammansatta hof, och genom sitt
öfvermod och sin oförsiktighet vardt hon mer än de fleste
utsatt för intriger och förtal. Nu ville hon statuera ett
exempel och visa inför sina tjenare liksom inför hela
världen, att hon vore en drottning, hvars rättigheter ej kunde
af någon mänsklig makt henne fråntagas.
Hon vann dock ej sitt mål. Monaldeschis aflifvande
har af samtid och eftervärld stämplats som ett mord, och
få rättslärde hafva vid dess bedömande intagit den
ståndpunkt Kristina själf intog. Hon har hårdt bedömts för denna
handling, måhända ibland hårdare än hon förtjenat, då man
ej har gjort sig mödan att sätta sig in i hennes, låt vara
öfvermodiga och oriktiga föreställning om sin makt. Hon
ville aldrig erkänna, att hon inte hade rätt att döda honom.
Men måhända ångrade hon inom sig själfva handlingen och
tänkte på Monaldeschi, när hon bland sina aforismer
ned-skref: »Man ångrar aldrig att hafva förlåtit förbrytelser,
men man ångrar nästan alltid, att man straffat dem, hur
rättvist straffet än varit.»
Ett annat exempel på hennes suveränitetsanspråk var,
då hon 1667 lade beslag på några af staden Hamburgs
fartyg för att på det sättet utöfva repressalier mot
hambur-garne, hvilka anfallit hennes bostad, då hon uppehöll sig i
Hamburg vintern 1667—68 efter sitt andra besök i Sverige.
Kristina var på visst sätt orsak till detta anfall, ty med sitt
vanliga öfvermod och sin likgiltighet för andras känslor hade
hon i anledning af den nye påfvens, Clemens IX:s, val till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
