Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl X Gustafs ättlingar. I styrelsen under sin kusinsons
minderårighet anser hon sig också hafva rätt att deltaga.
Hon inledde äfven underhandlingar i Polen om att
väljas till sin frändes, Johan Kasimirs, efterträdare (1668).
I det ena som det andra fallet rönte hennes sträfvanden
ingen framgång. Hennes häftiga, oroliga, känsliga lynne
hade gjort henne känd såsom olämplig för regeringsärendens
handhafvande.
Mellan henne och hennes gamla fädernesland hade
dessutom genom religionsförändringen bildats en klyfta, som
omöjliggjorde allt närmande.
Utrymmet förbjuder oss att närmare skildra de tvänne
besök, som Kristina efter sin afsägelse gjorde i sitt hemland,
utan vi måste nöja oss med några antydningar.
Vid sitt första besök ankom hon till Stockholm den 1
okt. 1660. Regeringen var särdeles bekymrad öfver
hennes ankomst och fruktade för de intriger, som hennes
närvaro vid den instundande riksdagen kunde medföra. Man
visade henne dock i början all skyldig vördnad, och man
tillät henne i Torstensonska huset läsa mässan. Återseendet
mellan Kristina och mången af hennes forna vänner var
hjärtligt, det var till och med så hjärtligt, att det ökade
regeringens oro för hennes qvardröjande i landet, fastän hon
inom kort utbytte hufvudstaden mot Norrköping.
Prester-skapet vid riksdagen visade sig mot henne ytterst ogen t,
hon förbjöds att läsa mässan för öppna dörrar, och hennes
prest fick tillsägelse att lemna landet. Man diskuterade till
och med hennes rätt att njuta underhåll, och hon fick
under-skrifva en ny afsägelse af alla sina anspråk på svenska
tronen.
Kristina protesterade förgäfves mot detta intrång i
hennes rättigheter. Gråtande knäböjde hon inför biskoparne och
begärde att få fritt utöfva sin nya religion, men hon fick
till svar endast stränga ord och förmaningar. De fester,
som tillställdes till hennes ära, och de artighetsbetygelser,
som visades henne af gamla vänner, kunde ej öfverskyla
den bitterhet detta behandlingssätt framkallade. Det gjorde
henne dock endast fastare i sin nya religion, och hon synes
ej hafva egnat en tanke åt den möjligheten, att allt kundo
blifva godt mellan henne och hennes forna undersåtar, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
