Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en lämplig utväg att hålla henne aflägsnad. Det
lutherska presterskapets intolerans kan också ursäktas af den
energiska propaganda, som den katolska kyrkan alltid har
fört. Kristina själf yttrade, att religionen ej behöfde utgöra
ett hinder hvarken för hennes regentskap i Sverige eller för
hennes bosättning därstädes, men i sin tolerans stod hon höjd
öfver sin samtid. Hon kunde i ro lefva tillsammans med
lutheraner, hon kunde erkänna deras religionsfrihet, om hon
också sökte att omvända dem, som stodo henne närmast,
men af hennes katolska prester hade man aldrig kunnat
vänta samma undseende för andras tro.
Med Kristinas intåg i Rom den 22 nov. 1668 efter
hennes andra resa till Sverige inträder, om man så vill, ett nytt
skede i hennes lif.
Rom blir nu hennes hem. Vid några och fyratio års
ålder var det ännu för henne en möjlighet att växa in i
främmande förhållanden, när omständigheterna så fordrade, och
Kristina hade under sina resor fått klart för sig, att endast
i Rom kunde hon få sina höghetsanspråk erkända.
Endast där rönte hon icke allenast icke obehag, utan till och
med erkännande för det ödesdigra steg hon en gång tagit
att öfvergifva sin faders tro.
Hennes hofhållning ordnades nu bättre, liksom också
underhållet från hemlandet inflöt regelbundnare. Med
påf-varne, kardinalerna och den romerska adeln stod hon på
den bästa fot, om också missförhållanden då och då
upp-stodo, emedan Kristina aldrig kunde afhålla sig från att
blanda sig i affärer, som ej angingo henne.
Rom hade mycket, som kunde intaga Kristinas lifliga
själ, ty ännu var denna stad en af de största, elegantaste
och mest civiliserade i Europa. Sällskapslifvet därstädes
erbjöd många förströelser. Hon ställde själf gärna till fester,
och när hon ej längre var en ifrig deltagare i dem, så blef
hon dock i det sista en intresserad åskådare.
Hennes gamla sinne för studier, som hade varit hvilande
under några år, tyckes vaknat till nytt lif efter hennes andra
återkomst till Rom. Likaså hennes intresse för sina
samlingar. De lärde börja återigen besöka henne, och hon låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
