Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»De, som kalla ungdomen en feber*, säger Kristina,
»hafva kanhända rätt, men jag skulle önska, att denna feber
varade hela mitt lif, om den också komme mig att drömma.»
Ålderdomen syntes henne fruktansvärd, då den på henne
lade sin tunga hand. Men döden ville hon inte frukta.
»H varje människa, som fruktar döden, är ej värd göra
någonting stort», säger hon vidare. Hon tror fast på odödligheten.
»Allt det som tager ett slut», menade hon, »förtjenar hvarken
kärlek eller vördnad hos en förnuftig varelse.»––––»Lifvet
vore en ringa ting och döden alls intet, om inte själen vore
odödlig.»
Kristina blef under sina sista år mera innerlig i sin tro,
om hon också aldrig blef bigott och alltid bibehöll sin frihet.
Hennes hälsa synes hafva blifvit bättre, när hon vardt
äldre. Först när hon kom in på sextiotalet, försämrades den
märkbart. Sista veckorna var hon mycket sjuk.
Allt hade hon ordnadt till sin hädanfärd. Kardinal
Azzolini blef hennes arftagare. Någon tanke på sitt land
och sina landsmän hyste hon ej längre, utan hon hade helt
och hållet gått upp i de främmande förhållandena —
åtminstone syntes det så.
Den 9 april 1689 kl. 6 f. m. skildes hon hädan
såsom en rättrogen katolik, och under stora ärebetygelser
fördes hennes stoft till den katolska kyrkans metropol, St.
Peters döm. Endast under dess hvalf kunde beredas en
värdig hviloplats åt henne, hvars omvändelse varit jesuitismens
största triumf, åt henne, Gustaf Adolfs dotter. Ännu i
graf-ven skulle denna motsats liksom förevigas.
Sextonhundratalet beherskas af två andliga strömningar,
humanism och protestantism, af hvilkas sammansmältande
skulle uppstå den andliga och litterära riktning, som
karaktäriserar 1700-talet och kallas upplysningen. Hvarken
humanismen eller protestantismen voro under sextonhundratalet
nya andliga strömningar, utan de hade stelnat i vissa
former, förlorat af sin ungdomliga kraft och skulle snart delvis
gifva vika för nya idéer. Men liksom ljuset aldrig brinner
klarare än vid det sista uppflammandet före sitt slocknande,
så är det ock ofta med lifsyttringar inom andens värld.
Reformationen har ej en ädlare, mer fullödig represen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
