Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böra hafva plats bland grefvinnorna, och hon ville ej vika för
den adelsdam, som för sin grefvinnevärdighet endast kunde
åberopa sin grefve till man. Några svenske stormän hade gift
sig med utländskor, och dessa ville följa sitt lands bruk och
uppeggade andra, hvilka hade högre rang genom
giftermål än genom egen börd. Det var ständiga uppträden.
Gref-vinnan de la Gardie var deslo mera böjd att hylla bördens
rätt, som Gustaf Oxenstierna endast hade varit friherre.
Drottning Kristina ville dock skona henne från all chikan
genom att utnämna hennes salige, i grafven hvilande herre
till grefve af Croneborg (nov. 1651). Hon och hennes döttrar
togo nu oomtvistadt plats bland grefvinnorna, och i jan.
1653 utfärdade Kristina en rangordning för fruntimret, där
hon i detalj bestämde om denna högviktiga sak, för att
dymedels göra ett slut på de ständigt återkommande
trakasserierna. Några medgifvanden gjordes åt de nya anspråken,
men i hufvudsak förblef damernas egen börd bestämmande för
deras rang.
Ett intelligent sinne behöfde dock ej i Kristinas hof
slitas ut på dylika formaliteter. Där funnös många eggelser
af ädlare slag. Där vimlade af framstående utländingar
och från utlandet återvändande svenskar, där funnos ständigt
nya konstsaker att beskåda och märkliga politiska och
litterära nyheter att höra; resor och fester af alla slag aflöste
hvarandra.
Ofverhofmästarinnan var ej oberörd häraf. Hennes
uppfattning vidgades, och hennes blick skärptes. Hon var
elegant och förekommande och fann sin lust i dans och nöjen.
Den tappre Wittenberg ordnade till hennes ära en fest, vid
hvilken hon till sin förtviflan skulle börja dansen med den
allvarlige finnen, som var dråplig i striden, men ohjälpligen
klumpig, då han skulle försöka sig på de nya, fransyska
dansarne, hvilka af många stämplades såsom »lättfärdiga»
och ett tecken till de goda sedernas förfall.
Ofverhofmästarinnan saknade ej konstsinne. Hon hade
dessutom goda kunskaper för sin tid. Tyska, franska och
italienska språken kände hon till, om också endast ytligt.
I franska synes hon likväl fått en viss öfning, så att hon
uttrycker sig nästan ledigare på detta språk än på svenska.
Hennes ortografi och satsbildning äro ej bättre än moderns,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
