Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en persons ego, så att »man kunde såväl öka konsumtionen
här i landet som söka utomlands göra detta verket
ästima-belt». »Detta, allernådigaste konung», fortsätter hon, »skulle
jag så mycket mera åstunda, intet aktande det omak och
den kostnad det kan kräfva, som jag lefver i den
underdåniga förhoppning Ers Kongl. Majestät och fäderneslandet
skedde därigenom ett nådigt behag och nytta.» Hon begärde
och erhöll soldater att arbeta i grufvorna, för »skåningarne
voro för lata». Hon lät anskaffa nya verktyg, och nya
schakter upptogos.
Emellertid fullgjorde inte kronan sina förbindelser,
kontraktet var ej så förmånligt, som grefvinnan tänkte, Sch mitt
hade lurat henne, och redan 1670 voro de i process. Andra
medhjälpare, såsom Johan Jungh och Paulin, synas inte
heller farit ärligt fram. Man kom dessutom in i en
gruf-ådra, som ej var gifvande. Grefvinnan ville dock låta
utskeppa stenkol, men då kommerskollegium lade lika. hög tull
på exporterade som på importerade stenkol, befanns förslaget
ej kunna upphjälpa grufdriften. Afven under de bästa åren
lyckades hon ej uppdrifva afverkningen, synes det, till
mer än 3000 tunnor, af hvilka 1000 åtgingo till fyrarne.
Det 1676 utbrytande danska kriget bidrog ytterligare
att förstöra grufdriften. Kronan kunde än mindre fullgöra
sina betalningar, och man kunde ej få folk att arbeta i
grufvorna. Gårdarne sköflades af snapphanarne, och nöden var
stor. Efter kriget kommo inqvarteringarne. Sedan följde
hack i häl flere reduktionsförsök. Generalguvernören sökte
vindicera kronans rätt till några hemman, hvarpå grufvorna
lågo. Det ena som det andra fyllde grefvinnans sinne med
oro och vrede. Grefvinnan, som varit på en affärsresa till
Hamburg under vintern 1680, tog hemvägen öfver Skåne.
Hon fann mycket sköfladt och sökte bota refvorna så godt
hon kundo. Värst var det med kronans pretentioner. »Det
är okristligen», skrifver hon, »att man så skall handteras, att
de taga medel och uppehälle från en fattig enka, som i trettio
år inte har haft annan förtjenst än sin lilla egendom, och
är det en Gud till, så ser Han på vårt elände och hjälper
oss så, som Han halp Israels barn från egyptiska träldomen,
ty nu ropa vi till Gud jämmerligen.» Hon hade först gladt
sig så mycket åt freden, och konungens och Gyllenstiernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
