- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
291

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intet annat att anmärka än att det var omöjligt konkurrera
med engelsmännen, som ej ville veta af några medtäflare i
denna indräktiga industrigren, utan bedrefvo mot svenska
far-tyg det fräckaste sjöröfveri.

Maria Sofia de la Gardie förmåddes dock ej af dessa
företags misslyckande att afstå från att befordra handeln
och skeppsbyggeriet. Hon lät bygga åt sig några fartyg i
det af Ebba Brahe anlagda Jakobstad, och hon skulle
hafva byggt än flera, om inte fru Ebba och äfven svenska
regeringen varit rädda för att man genom ett för ifrigt
byggande skulle förstöra skogarne (!). Hon hade dock alltid
egna skutor för att frakta säd, ull, kläde och andra
produkter, som af henne försåldes. Någon gång uppköpte hon
timmer och lät exportera till Spanien, hvilket företag visade
sig lönande. Detta var ej händelsen med ett annat företag,
nämligen att uppköpa saltsjöfisk och på egen skuta sälja
den i Mälarstäderna. Hon rönte ingen uppmuntran och måste
öfvergifva denna affär.

Såsom redan nämnts, var Maria Sofia de la Gardie ej
den enda af Sveriges högadel, som intresserade sig för
handelns och näringarnes förkofran, utan det var ganska många,
hvilka med Axel Oxenstierna i spetsen sökte förmå
svenskarne beträda en väg, som för dem var främmande och
hvartill de behöfde uppfostras. Det ansågs dock under
en adelsmans värdighet att drifva någon minuthandel, och
det kan ifrågasättas, om grefvinnans fiskhandel togs så
särdeles väl upp af den allmänna meningen. Hon lät sig dock
däraf ej bekomma, och när hon var ute i Hamburg t. ex.,
köpte hon upp vin och annat smått, som kunde lämpa sig
till en fördelaktig afyttring, åtminstone vänner emellan, ty
hennes affärssinne var aldrig stördt af några fördomar.

Industriens uppblomstring i fäderneslandet var dock
hennes förnämsta intresse. Vi hafva redan talat om hennes
åtgöranden för stenkolsindustriens främjande. Dessutom sökte
hon till en fabriksort förvandla Tyresö, beläget vid hafvet,
med vattenfall och nära hufvudstaden.

Redan under hennes svärfaders, Gabriel Oxenstiernas,
tid hade det varit fråga om att anlägga en klädesfabrik
vid Tyresö, men af okänd anledning hade denna ej kommit
till stånd. År 1664 erhöll grefvinnan tillåtelse att upprätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free